Årsmötet för Finlands svenska författareförening rf valde lördagen 8 augusti 2020 författaren Hannele Mikaela Taivassalo till sin nya styrelseordförande. Med talet nedan presenterade hon sig själv och sin syn på uppdraget och litteraturen för medlemmarna.
”Jag ställer upp som kandidat för ordförandeposten för att jag vill och kan vara både kontinuitet och utveckling. Jag ställer upp för att jag vill arbeta för hela föreningen, oberoende av genren, åldersgrupper och regioner. Och för att jag vill arbeta för litteraturen, helt enkelt.
I första hand är jag, som vi alla här är, en författare – men i andra roller som kräver det kan jag vara en diplomatisk person. Jag tror på lyssnande och samtal, på en saklig hållning, och är inte rädd för åsikter och inte heller för att vara tydlig med mina egna och stå för dem.
De senaste tio åren har jag varit aktivt involverad i intressebevakning och kulturpolitik, bland annat i författareföreningen. Styrelsearbetet i en liten förening som vår är inte enbart ansvar och ett beslutande uppdrag, utan också ett verkställande uppdrag: saker måste bli gjorda. Och det innebär i vårt fall allt från att läsa in sig på nya upphovsrättslagar till att skriva kulturpolitiska utlåtanden; allt från avtalsförhandlingar till att upprätthålla kontakter nationellt, nordiskt och internationellt, och också i övrigt på andra sätt arbetat ideellt för den finlandssvenska litteraturen.
Och det måste vi göra: vi är en liten litteratur och det är vi som både måste skriva den – men också upprätthålla den. Vi måste skapa villkor för att vår litteratur också i fortsättningen ska kunna vara så livskraftig och bred som den nu är.
De här erfarenheterna jag har och min insikt i föreningen är till för att användas. Det är i mitt intresse att arbeta för vår litteratur – helt enkelt för att den för mig är det allra viktigaste.
Det händer mycket på litteraturfältet just nu gällande allt från nya tekniska lösningar och distributionskanaler, till nya krav på författarrollen – det är genom den här föreningen vi kan påverka, och också forma vår verklighet. Vi ska inte vänta på att strukturer formas, vi ska vara med och forma dem, i samarbete med statliga och privata instanser – och med egna initiativ. Där det inte finns strukturer måste vi försöka skapa dem. Där de inte fungerar måste vi förnya dem, och oss.
Vi måste kontinuerligt påminna politiker och samhälle om att vi finns, och vi måste som förening också aktivt finnas för våra medlemmar.
Eftersom vi har möjlighet att nu investera i en framtid genom att både förvalta och utveckla det vi har, så ska vi göra det. Om det är möjligt för oss att till exempel utöka föreningens arbetsresurser med den juridiska expertis vi behöver, så ska vi göra det. Föreningen ska också aktivt arbeta för att skapa ett sammanhang för oss författare. Det är genom möten mellan människor som ett litterärt liv och de litterära samtal som behövs uppstår. Det är genom möten mellan människor och i dessa samtal som vi också kan ha en sunt kritisk dialog snarare än konflikter.
Sammanhang behövs både för oss själva som enskilda författare – att skriva är ensamt, men samtidigt hemskt mycket alldeles mitt i världen – och för att vi inte ska stå ensamma i våra försök att påverka vår verklighet och våra villkor. Och på samma sätt som en litteratur är större än din enskilda bok eller min enskilda bok, så uppstår tankar och idéer där människor stiger ur sin ensamhet och möts.
Vi är inte bara en förening, det är vi som är litteraturen.”
____
Hannele Mikaela Taivassalo (f. 1974) är författare och kulturpolitiskt aktiv bland annat som styrelsemedlem i Finlands svenska författareförening 2009–16, inklusive vice ordförande 2011–2016 och 2019–20. Hon har även varit styrelsemedlem för Sanasto 2017–2020 samt medlem av Statens litteraturkommission 2010–2014. Taivassalos senaste roman ’I slutet borde jag dö’ utkommer på Förlaget i augusti 2020.
