Relationsspalten svarar – allt du ville veta om litteratur och läsande

Hannele Mikaela Taivassalo 21 februari, 2022

Relationsspalten svarar på de vanligaste frågorna om litteratur och läsande.

Hej Relationsspalten,
Jag är en människa på många år som tappat bort läsandet. Jag tycker att jag inte har tid för det längre och somnar på kvällarna. Vad ska jag göra?

Svar: Det är normalt att somna på kvällarna. Mitt råd är att du börjar läsa igen, funkar det inte så byt bok. Funkar inte det så byt en gång till. Funkar inte det så: skärp dig! Ansträng dig lite, för fan, sen går det av sig själv, så är det med allt man är ovan med. Sen kommer du plötsligt att börja njuta av det också.
Om det är riktigt trögt i början så kan du börja med bilderböcker. De har, som du förstår, bilder också, och lite mindre mängd text, och är dessutom ofta roliga, på olika sätt, eller sorgliga. Eller något helt annat. Där börjar barn, med bilderböcker, och de är också nybörjare.

Kära Relationsspalten,
Jag är en normal fondgubbe på fjorton bast som i hemlighet mest läser deckare. Är det okej?

Svar: Det är jätteokej. Och normalt. Många andra gör det också. Huvudsaken är att du läser. Det är bra. Bara du ändå stöder all litteratur, på alla sätt. Den skriver ju inte sig själv.

Hej Relationsspalten,
Jag är en författare som gärna skriver själv men inte riktigt orkar läsa andras böcker, vad ska jag göra?

Svar: Det finns många andra intressanta yrken, till exempel inom marknadsföring eller bankväsendet. Inom det senare är det viktigare att du kan hantera siffror än texthelheter. Men om du inte riktigt orkar räkna ska du inte börja med det heller, det är liksom rätt grundläggande.

Hej Relationsspalt,
Jag är en anonym räv som tycker att det skrivs för mycket om minkar i den finlandssvenska litteraturen. Dessutom tycker jag att den finlandssvenska litteraturen är tråkig och typisk, och därför läser jag den inte.
Sign. ”En räv bland minkarna”

Svar: Det är en alldeles normal missuppfattning, som oftast beror just på att man inte läser, men nog gärna tycker till ändå. Vilket är alldeles normalt, nuförtiden, i många olika sammanhang. Att till exempel både en Erlandsson och en Bonde skrivit om minkar – i olika litterära genrer och med olika perspektiv och med avstånd i tid – gör ju inte ämnet förbrukat eller överanvänt. Vi får hoppas att det skrivs om rävar också, alla perspektiv behövs.
Fördomar handlar ofta om egna rädslor och oro, här kan det vara din oro inför att vara tråkig och typisk finlandssvensk räv som spelar in. Kom ihåg då att litteraturen är större än representationen. En finlandssvensk roman är en roman, helt enkelt, och även finlandssvensk lyrik handlar om livet och människan, också helt utan epitetet ”finlandssvensk” – men på ditt språk, förstås. Mellan olika verk och olika författare här finns en stor spännvidd och olikhet, en levande brokighet. Det är olika världar, olika perspektiv, och av olika kvalitet, givetvis, inte någonting enhetligt. Precis som vilken litteratur som helst bör vara. Men det är normalt att dåligt självförtroende och fördomar påverkar relationer.
Också jag hade fördomar om ”finlandssvensk litteratur” tills jag på allvar läste den litteratur som skrivits och skrivs på svenska i Finland: från taffligt till världsklass, jovars, allt finns, men verkligen inget att banalisera. Jag blev mållös och slagen av häpnad över bredden och det högklassiga. Här finns mycket säreget och udda som passar även en räv bland minkarna. Lycka till!

Kära Relationsspalt,
Jag är en aktiv Twitter-användare som läser kanske en bok om året, oftast fakta, men att läsa poesi skulle då inte falla mig in! Så har jag alltid tänkt. Men nu börjar jag undra: varför är poesi så svårt?

Svar: Du har fel. Men det är också normalt. Poesi är inte svårt. Du måste bara inse att det inte är ett kodspråk du ska dechiffrera, utan ett möte som du ska öppna dig för. Vad som helst kan hända. I texten, i dig. Kanske du inser att du inte förstår allt, och det kan vara helt bra för dig. Kanske du bara ska försöka vara i texten och se vad den gör med dig, och inte rusa igenom den och försöka göra något med den. Slappna av, det finns inget facit. Precis som i livet.

Hej Relationsspalten,
Det tjatas hela tiden om läsande, men vad är riktigt nyttan av det?
Sign. ”Gullenalle”

Svar: Kära Gullenalle. Vad är nyttan med att älska någon? Vad är nyttan med att vara människa? Människan är på många sätt onyttig, vissa människor rakt destruktiva, och som större helhet beaktad är mänskligheten snarare ett hot än en möjlighet i förhållande till sin omgivning. Men det är mänskligt att älska, och mänskligt läsa. Jag tänker inte tala om hur mycket enklare det är att ta till sig information och att processa helheter om man är en läsande människa. Och att man på det sättet gynnar sin egen utveckling, och på samma gång utbildning och möjligen också inkomster och karriär. Det är inte det viktiga.
Att läsa är att tänka, att bredda sitt medvetande, sitt perspektiv. Att läsa är att se helheter, att föreställa sig och uppleva och att känna. Vad är nyttan med det? Vad är nyttan med att just du finns? Vad är nyttan med att just du utvecklas, tänker och känner? Jag vet inte.

__________

Hannele Mikaela Taivassalo är författare och skrivhandledare, litterär aktivist och kolumnist för FRLGT. Hennes senaste roman ’I slutet borde jag dö’ utkom på Förlaget 2020. (Foto: Toa Heftiba)