Afghanistan har alltid varit ett eftertraktat område för kolonialmakter, och landets konfliktfyllda historia har inte undgått att sätta sin prägel på den afghanska litteraturen.
URT FINLÄNDSKT PERSPEKTIV ligger Afghanistan rätt långt borta, avståndet mellan huvudstäderna Helsingfors och Kabul är över femtusen kilometer. Trots det finns likheter mellan Afghanistan och Finland, åtminstone sett till 1900-talets historia. Geopolitiskt har man befunnit sig i ett liknande otacksamt läge där det kommunistiska Sovjetunionen, som gränsade till bägge länder, försökt invadera och senare påverka respektive lands inrikespolitik.
Geopolitiskt har Finland och Afghanistan befunnit sig i ett liknande otacksamt läge.
Under 1800-talet bestod Afghanistan av flera små riken som under seklets mitt kom att förena sig. Under långa tid var landet inklämt mellan ryska kolonialherrar i norr respektive brittiska i söder, som vid den här tiden styrde över dagens Pakistan och Indien. Också Afghanistan var eftertraktat av engelsmännen som 1880 efter de två anglo-afghanska krigen lyckades besegra Ayub Khan och installera en marionettregering i Kabul.
Hundra år senare var det Sovjetunionen som kom att ockupera Afghanistan i tio år, 1979–1989. Sovjet sönderföll emellertid år 1991 och i stället uppkom en rad mer eller mindre självständiga centralasiatiska länder mellan Ryssland och Afghanistan. Under de senaste decennierna har ett annat av Afghanistans grannländer, Kina, vuxit till en supermakt likt det som Sovjetunionen en gång var.
Också Afghanistans senare tids historia har som bekant präglats av krig och militära konflikter – först Mujaheddins motstånd mot Sovjet, och senare USA:s och dess allierades krig mot talibanerna som slutade i amerikanskt nederlag och reträtt i augusti 2021. En intressant fråga är huruvida landets historia, präglat av våld och konflikter, också medfört att samma teman ventileras i afghansk litteratur? Enligt den ukrainska författaren Andrej Kurkov skriver ingen skönlitteratur i krigets Ukraina. Men hur är det i Afghanistan?
Det finns idag hundratals aktiva afghanska författare, men de har en avsevärt mindre marknad och synlighet än före augusti 2021, då talibanerna återtog makten.
För att få svar på mina frågor kontaktar jag de afghanska journalisterna Fawad Akbarzai och Ahmad Shaker Sangi. Enligt Akbarzai finns det idag hundratals aktiva afghanska författare, men de har en avsevärt mindre marknad och synlighet än före augusti 2021, då talibanerna tog över makten i landet. Shaker Sangi nämner å sin sida att afghaner i stor utsträckning tog del av litteratur under republikens tid, dvs tiden mellan talibanernas säte vid makten. Akbarzai kan inte uppge exakt hur många nya böcker skrivna av afghanska författare som kommit ut under de senaste åren, men hans uppskattning är att det handlar om tusentals, inte bara skönlitteratur utan också allt från ekonomi och journalistik till juridik och socialvetenskap, och förstås historia, konstaterar Akbarzai.
DEN KLASSISKA AFGHANSKA litteraturen är dels influerad av litteraturen från Centralasien, dels också södra delen av Asien. Även iransk och arabisk litteratur anses ha haft inflytande på den afghanska litteraturen. Böckerna är oftast skrivna på dari eller pashto, och i mindre utsträckning på uzbekiska och turkmeniska, länder som gränsar till Afghanistan i norr.
En afghansk författare som Akbarzai särskilt nämner är Ghafoor Liwal, född 1974, som skriver både poesi och prosa. Bland Liwals verk kan till exempel nämnas verken Gråt, Eld och kärlek, Du är min hela poesi samt Nej, jag hade inte glömt dig, som alla utkom år 2005. Liwal har även arbetat som journalist och utnämndes 2015 till minister i gräns- och stamfrågor. Han har också tjänstgjort som Afghnistans ambassadör till Iran.
Poesi är en genre som är särskilt populär i Afghanistan.
Poesi är en genre som är särskilt populär i Afghanistan. Afghansk poesi existerade redan innan islams inträde i regionen under åren 600 till 1000. Som exempel på afghanska poeter från den här tiden kan nämnas Rumi och Kushal Khan Khattak, där Rumi mest skriver om religiösa händelser, medan Khan Khattak både var poet och krigare. I sina texter förespråkar han en utveckling där alla folkslag som talar pashto skulle förena sig och skapa en gemensam stat. År 1936 blev pashto Afghanistans officiella nationalspråk, och talas idag även i gränsområdet mot Pakistan, samt lokalt i Iran, Tadjikistan och Förenade Arabemiraterna, liksom i den europeiska och amerikanska disporan.
ICKE-AFGHANSK LITTERATUR som handlar om landet lyfter typiskt fram krigen, fattigdomen, terrorn och de sociala utmaningarna. Nämnas kan till exempel Noam Chomskys bok Power and Terror. Chomsky behandlar visserligen flera olika konflikter, till exempel de som skett i Nicaragua och Rwanda, men hans bok är ett typiskt exempel på att det som skrivs om Afghanistan i väst för det mesta handlar om landets krig och konflikter.
I sin bok De förklädda flickorna i Kabul (2014) skriver Jenny Nordberg om sitt besök i Afghanistan, hur hon träffar politikern Azita och dennes familj. Nordbergs bok är en analys av de patriarkala strukturerna i talebans Afghanistan – hur kvinnor inte får gå i offentligheten utan män, och hur äldre flickor och kvinnor är påtvingade niqab eller burka, och så vidare. Även den afghanska-amerikanska författaren Khaled Hosseini, världskänd för succéboken The Kite Runner (Flyga drake), lyfter i sin bok Tusen strålande solar upp kvinnors ställning i det afghanska samhället. Bokens huvudperson Mariam tvingas gifta sig med en trettio år äldre man och äktenskapet blir inte lyckligt, åtminstone inte för henne.
Jesper Huor skriver om också annat än kriget, till exempel var man får den bästa caffe latten i Kandahar.
Jesper Huor är en annan svensk författare, som bör nämnas i sammanhanget. Även han skriver om talibanernas kvinnoförtryck men reflekterar intressant nog i sin bok I väntan på talibanerna också över mer vardagliga fenomen, bland annat över var i Kandahar man får den bästa caffe latten. Huors grepp är glädjande och visar att det går att skriva om Afghanistan bortom krig och konflikter.
Den norska författaren Åsne Seierstad, som förutom Afghanistan även bevakat Tjetjenien, skriver i sin mycket kända Bokhandlaren i Kabul om Afghanistan efter talibanernas fall. Seierstads bok från 2002 visar ett Afghanistan som allra mest önskar fred och stabilitet.
MYCKET TYDER PÅ att det auktoritära talibanska styret måste förlora makten innan den afganska litteraturen och bokmarknaden ska kunna nå till tidigare nivåer. Även i nuläget finns opposition mot talibanerna, till exempel i form av National Resistance Front (NRF), som ändå inte anses kunna besegra talibanerna i öppen strid. Alternativt kan man hoppas på att det nuvarande styret blir mer liberalt i sin politik, men enligt journalisten Shaker Sangi sker det knappast heller. Sangi konstaterar att afghanerna lever ”som fångar i sitt eget land” under talibanernas styre, och mot den bakgrunden kan man fråga sig om det verkligen finns utrymme för annat än konflikt i den afghanska litteraturen. Enligt Akbarzai och Shaker Sangi förekommer det, men att på marknaden hitta böcker i andra genrer är inte lätt. Däremot finns det ett rikligt utbud av litteratur som handlar om krigen i Afghanistan, och när det gäller författare som inte är från landet, är det här krigen det konstanta epicentret i böckerna.
Krig och konflikter har varit det konstanta elementet i Afghanistan i över fyrtio år och man kan fråga sig hos hur många som fortfarande har levande minnen av tiden före ryssarnas intrång i slutet av 1970-talet.
En stor del av landets befolkning lever idag under fattigdomsgränsen och enligt ekonomen Mansoor Afzali vid Svenska Handelshögkolan i Helsingfors skulle Afghanistans ekonomi se betydligt ljusare ut om de ekonomiska sanktionerna mot talibanerna skulle lyftas. Även de konstanta konflikterna har bromsat landets ekonomiska utveckling, liksom samtidigt förutsättningarna för litterär verksamhet. Vad Afghanistan behöver är framtidstro och den kunde mycket väl komma från litteraturen. Men för det behövs yttrandefrihet.
Några kända afghanska författare att bekanta sig med:
Khaled Hosseini, f.1965
Parween Pazhwak, f.1967
Wasef Bakhtari, f.1942
Nadja Anjuman, 1980–2005
Laila Rushani, 1958–2004
Khalilullah Khalili, 1907–1987
__________
John Illman är journalist med särskilt intresse för Mellanöstern och Asien. Flera artiklar av John och våra andra handplockade skribenter och författare hittar du här nedan och på FRLGT. (Foto: Sohaib Ghyasi)
