En spaning från det heliga havrelandet: I dag är mjölk inte självklart i kaffet, vi står inför en livsstilsförändring. Mjölk syns i stället som titel på böcker som tematiserar kroppslighet genom moderskap, begär och ätstörningar. Hanna Ylöstalo läser Riesling och mjölk, Hot Milk och Milk Fed.
”Mjölk är bara för barn”, säger Iris i Elsa Kemppainens debutroman Riesling och mjölk (Förlaget 2021). Året är 2008 och Iris vän dricker ett glas helmjölk till sin thaimat vilket enligt Iris skär sig med den chardonnay- och riesling-diet som tjugoåringarna i övrigt ägnar sig åt i Berlin.
För de flesta var ett glas mjölk bara ett glas mjölk år 2008. Eller? På den tiden kretsade samtalet mindre kring miljö och mera kring hälsa. Den fettfria mjölken trummade för ökad kostfokus och fettfobi. 2008 var Finland i grund och botten ett mjölkland där även vuxna människor – trots Iris protester – utan problem kunde välja ett glas mjölk till maten.
I dag är mjölken inte självklar, inte ens i kaffe, vilket är en anmärkningsvärd livsstilsförändring. Klimathotet är den största orsaken till det. Veganska alternativ skapar tre gånger mindre växthusgas än komjölk, och bland de veganska alternativen är havredrycken den miljövänligaste. I själva verket avstår jag numera från mjölk i kaffe eftersom det smakar för konstigt. Svart kaffe eller kaffe med barista-havredryck smakar betydligt bättre.
I bokhyllorna syns mjölk som titel på många verk där en brokig underkategori utgörs av böcker som tematiserar kroppslighet genom moderskap, begär och ätstörningar. Ett element av kontroll, religion och sexualitet blir relevant på samma gång. Mjölken är en signal för de underordnade djur- och kvinnokropparna i samhället – det finns ett samband mellan kvinnoförtryck och köttindustri. (Se till exempel The Sexual Politics of Meat (1990) av Carol J. Adams.)
Mjölken är en signal för de underordnade djur- och kvinnokropparna i samhället.
I begynnelsen, när jag växte upp och och hörde ”Från mjölkbutiken klockan fem, ett litet mumintroll gick hem”, placerade jag mjölken nånstans intill vattnet. Mjölk och vatten var basen för liv. För ett ammande barn är mjölken just så nära som nånting kan bli. Iris i Riesling och mjölk tar spjärn emot sin mamma och söker tröst hos henne och temat djupnar när Iris får ett eget barn: ”Mellan oss finns inget avstånd, inget motstånd, våra kroppar är mjölkånga.”
Hot Milk (2016) av Deborah Levy är en roman som handlar om 25-åriga Sofia som försöker komma underfund med sig själv och sin egen makt. Relationen till hennes mamma är särskilt komplicerad. Mamman är fragil och Sofia matar henne med små glas mjölk där hon i smyg har mosat i banan för att mamman ska få näring. På så sätt vänds moderns och dotterns roll om.
En särskild nivå i mjölktematiken nästlar Hot Milk fram genom att ta in ”The Milky Way” (Vintergatan). Är det i själva verket så att hela den indeoeuropeiska språkgruppen lurats till att tro att solsystemet är omgivet av mjölk? I varje fall är det en hänvisning till hur allomfattande mjölken har varit och är, och ett löfte om att människan ska mättas också ute i rymden.
Milk Fed (2021) av Melissa Broder är en roman om hunger, begär, kontroll och religiositet. Rachel, vars mamma har uppfostrat henne till att räkna kalorier, borde bli den vuxna i sitt eget liv och en psykolog menar att en väg ut ur ätstörningen är att frigöra sig från mamman. Hon blir förtjust i Miriam som tar henne tillbaka till sina judiska rötter, till samtal om det heliga landet där det flödar av mjölk och honung.
The Milky Way är ett som löfte om att människan ska mättas också ute i rymden.
Elsa Kemppainens Riesling och mjölk synliggör Iris olika åldrar och de grumliga gränserna kring den egna kroppen. Att Iris säger åt sin vän att bara barn dricker mjölk korrelerar med Iris egna svårigheter med att agera vuxet. Vid den tiden utsätts hennes kropp för sexuella övergrepp. Ännu tio år senare när hon är gravid återkommer hon till funderingarna kring att ta ansvar och hålla en psykisk balans.
Medan ostkonsumtionen i Finland i fjol ökade sjönk antalet sålda mjölkkartonger. Finland är inte bara ett mjölkland, utan även ett havreland. 2018 inledde Valio sin produktion av havreprodukter under märket Oddlygood och nyligen har de börjat satsa globalt.
Föregångaren Oatly grundades redan på nittiotalet men har rönt framgång särskilt på tiotalet genom marknadsföringskampanjer och sloganer som ”Wow, no cow!” Säljargumentet är att de inte utnyttjar djur. Etiska nivåer kopplas ihop med konsumtionen – sedan investeringsföretaget Blackstone i vintras köpte tio procent av Oatly köper jag mer sällan deras iKaffe, det bara blir så, i väntan på att debatten blossar upp någon annanstans.
Mjölk är inte längre bara ett glas mjölk, och definitivt inte vatten.
Mjölk är fortfarande hälsosamt och barnsligt tryggt men också kvinnokroppsligt, nästan köttsligt, inte längre bara ett glas mjölk och definitivt inte något att förväxla med vatten. På omslaget till Riesling och mjölk, målat av Linn Henrichson, syns en timglasformad figur som blandar det existentiella svårmodet med det mjölkvita väntrummet. Figuren är en kropp som inkapslar motsägelser och många lager av tid.
(Foto: Angelina Litvin)
__________
Hanna Ylöstalo (f. 1992) är redaktör på Förlaget och författare till romanen Silver (2020).
