Hannele Mikaela Taivassalo: Kulturen tillhör inte alla

Hannele Mikaela Taivassalo 20 juni, 2023

Under senaste fyra år har Finland haft fyra olika kulturministrar, samtliga utan kunskap om konstvärlden. I den nya regeringen kommer ytterligare två nybörjare att inneha den viktiga posten. Är vi faktiskt ett kulturland, undrar Hannele Mikaela Taivassalo, ordförande för Finlands svenska författareförening.

PÅ SAMLINGSPARTIETS HEMSIDA skriver Finlands kommande kulturminister, den före detta OS-seglaren och ekonomie magister Sari Multala om sin syn på kulturen under rubriken ”Kulttuuri kuuluu kaikille” – kulturen tillhör alla. Gott så, men samtidigt har vi nu ett regeringsprogram framför oss som talar ett helt annat språk. Bland annat skall momsprocenten höjas på allt från evenemang till böcker.

I min aprilkolumn Hej igen, undergången var ett förslag på aktioner för att rädda litteraturen ur den faktiska krissituation den nu befinner sig i att sänka bokmomsen till noll. Nå? I stället får vi en höjning från 10 till 14 procent. Varför rädda något när man kan göra sig av med problemet?

Orpos Finland väljer bort böckerna och läsandet.

I Finland är böcker redan dyra, många avstår från att köpa böcker just nu och en höjning av skatten närmast beseglar att det inte är fråga om ett just nu, utan någonting fortgående som kommer att förvärras. Petteri Orpos Finland väljer alltså bort böckerna och läsandet. Autocorrect kommer snart att börja föreslå ”civilekonom” när du försöker skriva ”civilisation”.

Kulturen tillhör inte alla, kulturen hör till dem som kan betala för den. Kulturen görs mindre tillgänglig när priserna höjs, det är en lätt ekvation. Det fattas tydligen ett ”inte” i Multalas rubrik.

NÄR JAG SLÅR upp regeringsprogrammet och läser om kulturen får jag än en gång en ödslig festtalskänsla för kulturens och konstens del. Jag hoppas jag har fel – och det finns också lovvärda saker i programmet, som till exempel löftet om att arbeta för en förbättring av konstnärernas sociala trygghet.

Men det känns nog lika snopet som att få synlighet i stället för betalt när jag – efter att ha läst om de fatala bokmomsplanerna – stöter på följande: ”Barns och ungas läskunnighet stärks. Genomförandet av läskunnighetsstrategin fortsätter och Läsrörelsen, vars mål är att främja läskunnigheten i alla åldrar, utvidgas.” Om det inte finns en stark litteratur i Finland och om det inte finns böcker och författare som skriver böcker och förlag som kan ge ut böcker, och om inte läsarna har råd att köpa böcker eller biblioteken råd att köpa in böcker för läsarna så är det alldeles onödigt att ha strategier för läskunnighet och läsfrämjande verksamhet. Ett enkelt första steg vore: SÄNK BOKMOMSEN.

Och Finlandsbilden! Att vi alltid liksom är mera intresserade av den bild vi ger av vår kultur utåt än vi är av vår egen kultur, kulturen i sig, och av att förvalta den.

På tal om festtalskänslan: det är lika svårt att leva på den känslan som på den där synligheten som ibland erbjuds oss konstnärer som betalt. Delen av regeringsprogrammet som berör kulturpolitik handlar mycket om export och ”tillväxtpotential”. Och Finlandsbilden! Vad det än ska betyda. Det både roar och skrämmer mig att detta ord är med i regeringsprogrammet. Att vi alltid liksom är mera intresserade av den bild vi ger av vår kultur utåt än vi är av vår egen kultur, kulturen i sig, och av att förvalta den.

DET KULTURPOLITISKA AVSNITTET börjar ju förresten med detta: ”Konst och kultur har ett egenvärde. Ett mångsidigt och uppskattat konst- och kulturliv är ett kännetecken för ett kulturland.” Ja men absolut, regeringen, exakt! Men jag vill igen påpeka att det här bara är vackra ord om man inte explicit vill stöda just dem som skapar konsten och upprätthåller kulturen, som gör de här sakerna. Hur man skapar bättre villkor för konsten och också för dess fortsatta existens och livskraft kan man gärna fundera på alldeles konkret – vi vill ju tydligen ändå på något sätt vara ett kulturland?

Jag vill än en gång påpeka att det inte finns någon kultur att branda Finland med, ingen konst att exportera och inga verk att profitera på, inte på något sätt, om det inte finns konstnärer och ett brett konstnärsfält. Än en gång, för att det verkar så svårt att förstå. Den breda basen, för litteraturens del, av olika genrer och typer av originalitet, försök och misstag – allt det behövs för att det ska uppstå sådant som Marknadsfinland lystet suktar efter. Allt det som upplevs som exportvänligt och attraktivt uppstår genom att man stöder bredden och inte marknaden. Oavsett om det gäller staten eller ett enskilt förlag så är det så. Konsten har inga genvägar till börsen och inga profitgarantier, den finns inte till för att vara oss till lags. Snarare tvärt om. Och för att försöka och föreslå. För att pröva oss, vårt samhälle och vår världsbild.

Jag har under senaste fyra år för fyra olika kulturministrar tvingats förklara hur konstvärlden fungerar.

SOM ORDFÖRANDE FÖR Finlands svenska författareförening tillhör jag den del av kultursektorn som under fyra senaste år för fyra olika kulturministrar (tack, Centern) varit tvungen att förklara hur den atypiska konstvärlden funkar och vilka villkor vi författare lever under och skapar inom. Det känns inte särskilt betryggande att veta att vi nu igen kommer att byta kulturminister efter två år. Det positiva är väl att båda blivande kulturministrarna under sina respektive tvåårsperioder kanske hinner lära sig fältet lite, lite bättre än de fyra föregående ministrarna under sina snuttar.

På Multalas hemsida läser jag vidare att ”Hyvinvointivaltio rakentuu osaamiselle, ahkeruudelle, työnteolle ja yrittäjyydelle” – Välfärdssamhället bygger på kompetens, flit, arbete och företagsamhet. Haha, ja, välkommen till konstvärlden, Sari! En värld där människor är så kompetenta, flitiga och beredda att dö för sitt arbete att vi ständigt balanserar på gränsen till burnout, medan vi samtidigt lika ständigt balanserar på fattigdomsgränsen. Men vi ska försöka ha tålamod och förklara den här sidan av världen för dig, vår nya vän Multala, och sedan om två år igen för din kollega Mari-Leena Talvitie, diplomingenjör.

Varmt välkomna till kulturbranschen och konstvärlden! Fast jag misstänker att det inte är en tillfällighet att ministerportföljen heter forsknings- och kulturminister, i den prioritetsordningen, så hoppas jag ändå att ni orkar vara intresserade! Trots att vi är en helt annan sorts kapital än det ekonomiska.

__________

Hannele Mikaela Taivassalo är författare och litterär aktivist, och sedan 2020 ordförande för Finlands svenska författareförening. Hennes senaste roman Det förflutna återvänder utkom på Förlaget 2023. (Bild: Janne Strang / Nightcafé)