Ukraina är redan vinnare i memkriget

Laura Klingberg 20 april, 2023

Under Rysslands invasion har ukrainarna skickligt utnyttjat mem som en form av strategisk kommunikation och cyberkrigföring. Laura Klingberg skriver om memkriget och memens betydelse bortom humor och underhållning.

DET BÖRJADE MED hundratals skämt om alldeles vanliga ukrainska bönder som med hjälp av sina traktorer flyttade trasiga ryska stridsvagnar. Snart dök det upp olika versioner av det numera legendariska uttrycket ”Russian warship, go fuck yourself”. Volodymyr Zelenskyj förvandlades till en superhjälte medan Vladimir Putin jämfördes med Lord Voldemort och Hitler.

Så fort Ryssland gick in i Ukraina i februari 2022 förklarades det krig också på sociala medier – i form av mem.

Att Ukrainas president president Zelenskyjs närmaste krets består av erfarna, kreativa medieproffs innebär att landets högsta ledning har exceptionellt goda färdigheter att utnyttja nyare kommunikationsformer och försvara Ukraina också i den digitala sfären. De vet vilka kameravinklar som fungerar bäst och har ett naturligt tilltal som påminner mer en influencer än statschef. Det här är en stor fördel i en uppmärksamhetsekonomi där nyhetsrapporteringen är snabbare än någonsin och jakten efter dopaminkickar aldrig tar slut. Digitaliseringsminister Mychajlo Fedorov är 32 år ung, en nyckelperson som bland annat startat en it-armé bestående av frivilliga hackare och på Twitter uppmuntrat multinationella företag att lämna Ryssland. Men förutom myndigheter och institutioner försvaras Ukraina också av anonyma memkonton som kombinerar satellitbilder med satir och pressfoton med popkultur. Barnsligt och taktlöst kan någon tycka. Skickligt och modernt säger jag.

DE FLESTA FÖRKNIPPAR antagligen mem med internet och sociala medier men redan på 1970-talet uppstod forskningsområdet memetik. Det var evolutionsbiologen och populärvetenskapliga författaren Richard Dawkins som myntade uttrycket mem (eng. meme) i sin bok The Selfish Gene (1976). Enligt Dawkins sprids nämligen enheter av information i kulturen på samma sätt som gener i en genpool. Mem (som det också heter i plural på svenska) kan bestå av melodier, arkitektur, slagord och mode mm. Själva ordet härstammar från grekiskans mimema, att härma eller efterlikna något.

Enligt Dawkins sprids enheter av information i kulturen på samma sätt som gener i en genpool.

Även om det sätt som moderna mem sprids och utvecklas på många sätt påminner om den biologiska, evolutionär process som Dawkins såg, är det idag flera medieforskare som betraktar hans definition som förlegad och icke-applicerbar på just internetmem – inte minst eftersom teorin uppstod före internet existerade. Medieforskaren Anastasia Denisova beskriver istället mem som ”ett alternativt uttryckssätt som är särskilt synligt i politisk kommunikation”. Andra forskare har betraktat mem som ”en modern form av politisk satir” eller helt enkelt ”ett sätt att kommentera aktualiteter”. Mem har också beskrivits som ”virtuell snabbmat” – en njutbar men näringsfattig liten godbit i det oändliga flödet av information. När krigsrapporteringen skapar obehag och rädsla kan ett lustigt mem få verkligheten att kännas lite lättare att stå ut med.

Bland kulturforskare ser många memkulturen som ett led i den långa traditionen av politisk satir. Men även om satir ofta associeras med humor och underhållning behöver mem (eller satir) inte nödvändigtvis ha en humoristisk utgång. Sociologen Olivera Tesnohlidkova hävdar till exempel att det viktigaste attributet för satir är samhällskritiken, och att kultur också genereras genom satir. Det är direkt tillämpbart på moderna mem som ofta tar ställning till aktualiteter, kritiserar makten och samhälleliga aktörer, och samtidigt skapar dagens internetkultur.

INTERNETMEM ÄR SMÅ smulor av populära referenser, allmänna åsikter och komprimerade glimtar av pågående identitetsdebatter. Enligt Denisova uttrycker vi genom mem vilka kollektiva identiteter och hållningar som ska accepteras, och vilka som förtjänar uteslutas. Mediepsykologen Anne Leiser är inne på samma spår och anser att vi med hjälp av memen kollektivt förhandlar om vilka kulturella element vår digitala, sociala värld skall bestå av. Sociala medier har blivit arenan där vi för mångfacetterade identitetspolitiska diskussioner om till exempel jämställdhet, rasism och nationalism. En väsentlig del av allt innehåll på sociala medier består idag av mem.

En väsentlig del av allt innehåll på sociala medier består idag av mem.

Satir och politisk humor är effektiva medel för att skapa solidaritet och gemenskap bland likasinnade, och samtidigt stöta ut dem som tänker annorlunda. Med humor kan man också avväpna en (verklig eller fiktiv) fiende. Humor och roliga mem utgör ett komplext kulturellt system. Intertextualitet och ”remixer” är essentiella delar av memkulturen och att förstå och tolka dem kräver ofta en rätt omfattande kännedom av särskilda populärkulturella referenser och en specifik, ibland rätt nischad, internetläskunnighet. Samtidigt anser Leiser att mem trots sin komplexitet också kan bidra till att förenkla politiska diskurser för en annars oengagerad publik. I det avseendet kunde man hävda att mem uppfyller ett demokratiuppdrag, genom att bredda kunskapen om viktiga händelser och processer i samhället. För att åter använda kriget i Ukraina som ett exempel: hur många i Väst kände till den lilla Ormön i Svarta havet före kriget bröt ut? Räck upp handen alla som lärt sig namnet på ett artillerisystem eller en ukrainsk stad tack vare mem.

Det finns onekligen också flera problematiska och till och med demokratihotande aspekter i memkulturen. Enligt Denisova kan mem i vissa fall betraktas som en ny form av propaganda – ett effektivt sätt att sprida hatisk eller felaktig information och demonisera utsatta grupper. Med memens mångtydighet (eller polysemi) följer risken att det som några betraktar som ett kul och oskyldigt skämt i en annan kontext kan få helt ny mening. Det mest kända exemplet är säkert den tecknade grodan Pepe the Frog, ursprungligen skapad av serietecknaren Matt Furie år 2005. Pepe var från början ett sätt för Furie att uttrycka en existentiell vilsenhet och illustrera insiderskämt för sina vänner. Men ganska snabbt började olika versioner av grodan Pepe dyka upp på no rules-plattformar som ökända 4chan. Det var här den godmodiga seriegrodan förvandlades till den ikoniska symbol för alt-högern som den är idag. Medieforskarna Chris Peters och Stuart Allan har kallat processen för weaponization (sv. vapenisering) av Pepe. Att grodan fick så starkt genomslag är enligt Peters och Allan också ett uttryck för de traditionella mediernas oförmåga att förstå, bevaka och rapportera kritiskt om internetkulturen. Medierna har de facto bidragit till att förstärka och legitimera Pepes status som en alt-right maskot.

I MIN MASTERUPPSATS har jag studerat mem och satir som en form av politisk kommunikation och tittat närmare på processer hur rätt oskyldiga mem förvandlats till propagandavapen i cyberkrigföring. Som exempel har jag studerat hur Twitterkontot Ukrainian Memes Forces (UMF) utnyttjar mem och vilka politiska budskap man förmedlar. Det är värt att påpeka att UMF är ett anonymt konto som upprätthålls av en eller flera personer, vanliga ukrainare. Också Ukrainas försvarsministerium utnyttjar regelbundet mem i sin kommunikation men landets försvarsmakt hyser ingen särskild avdelning med uppdrag att skapa mem.

Det är den här hårfina gränsen som skiljer åt talangfull memkrigföring från den hatretorik som blomstrar på utkanterna av internet.

UMF tweetar på engelska, vilket kan tolkas som att man främst riktar sitt budskap till Väst. Även om kontot skämtar om EU, NATO och diverse västerländska statsledare, och demoniserar Ryssland och deras anhängare, är memmaterialet så pass rumsrent att det inte bryter mot de få innehållsregler som ännu finns kvar på Twitter. Det är den här hårfina gränsen som skiljer åt talangfull memkrigföring från den hatretorik som blomstrar på utkanterna av internet. För att vara framgångsrik måste UMF nå ut till en så stor publik som möjligt. Det här förutsätter att målgruppen förstår budskapet och dessutom betraktar det som skarpsinnigt och/eller underhållande. Ett mem som inte väcker rätt sorts reaktioner är till lika stor nytta som de trasiga ryska stridsvagnarna. Medan tidigare forskning visar att mem används för att uttrycka åsikter finns det däremot betydligt färre studier där man forskat vilka konkreta effekter mem har på till exempel väljarbeteende eller politiskt engagemang. Med andra ord är det omöjligt att dra några definitiva slutsatser om exakt hur starkt UMF och dylika memkonton lyckats påverka opinion och attityder.

Min ursprungliga förväntning var att innehållet på UMF skulle upprätthålla stridsandan och framhäva ukrainarnas tapperhet och patriotism, men de allra flesta mem går i själva verket ut på att förlöjliga Ryssland och försöka oskadliggöra rysk krigspropaganda med hjälp av humor och sarkasm. Memmakarna driver med Vladimir Putin, pekar ut EU:s skenhelighet och framför allt strävar till att förstärka motsatsförhållandet mellan Ukraina och Ryssland. Ukraina framställs genomgående som ett modernt, kulturellt och högteknologiskt bildat europeiskt folk som attackerats av en underutvecklad, inkompetent och barbarisk granne. Tack vare sin anonymitet kan UMF uttrycka sådan humor, kritik och avsmak som Volodymyr Zelenskyj säkert också känner inombords men inte kan uttala högt i offentligheten. Och då talar vi trots allt om en före detta komiker som bland annat spelat piano med sitt könsorgan i en sketch innan han blev president.

FÖRUTOM ATT DET är intressant att studera nyare former av kommunikation är det fascinerande hur UMF:s konto på Twitter blivit en digital loggbok över krigets olika skeden. Under de första veckorna våren 2022 postade UMF närmare tjugo mem per dag. Numera är takten betydligt lugnare, men inget tyder heller på att UMF håller på att avveckla verksamheten. Eftersom Twitters framtid är oviss på grund av Elon Musks impulsivitet, politiska radikalisering och dramatiska humörsvängningar har UMF utvidgat sin närvaro också till andra plattformar som till exempel Reddit och Instagram. UMF har vid upprepade tillfällen skämtat om – och hårt kritiserat – den sydafrikanska miljardären och det är inte uteslutet att Musk av ett infall stänger UMF-kontot på Twitter. Hans flörtande med Rysslands ex-president Dmitrij Medvedev gick inte obemärkt förbi.

Det finns också en hel del forskning om mem som en form av copingstrategi. Ett flertal studier har sett konstformen som ett sätt att bearbeta och hantera ångest och andra former av psykiskt illamående. Också covidpandemins memskörd har genererat flera akademiska studier, och i många autoritära stater används mem som politiskt motstånd, uttryck för missnöje, förenande av oppositionella och förhöjande av moralen i svåra tider. Det är inte osannolikt att personerna bakom UMF-kontot finner en slags personlig tröst i sitt påverkansarbete. Så även om mem ofta kan vara problematiska och användas som ”vapen” ska man aldrig underskatta vikten av humor och behovet av comic relief i mörka stunder.

__________

Laura Klingberg är finlandssvensk journalist och studerar kommunikation i Göteborg. Fler texter av Laura och våra andra handplockade skribenter hittar du här nedan och på FRLGT. (Bildkollage: Janne Strang)