Under 2021 har poeten Rosanna Fellman lovat att varje månad skriva en dikt som tar pulsen på tidsandan och livet. Det här är den andra månadsdikten i serien.
* * *
När man inte kan göra någonting spännande och all ungdomlig dramatik har runnit ur en måste man börja hitta på saker för att känna sig levande känna sig yngre än vad man är då går man ut i förstadiet till våren och köper tobak inte för att man någonsin rökt ordentligt bara lite ibland under grupptryck på fester men när inte ens gräl mellan medelåldersmänniskor på Facebook och finska reality tv-serier längre tillfredställer dopamin-nivåerna för du behöver mer underhållning behöver mer säger illusionen av teini-arvet du ska sitta och trycka i din kämppä ensam igen snart du måste dra till dig något mer därför köper jag en tändare utan barnlås och ett paket med billig blå jag visar paketet åt promenadstråket som röker varje dag det där är skit tobak säger de jag drar klumpigt upp paketet medan jag går utomhus i solskenet som dragit ut alla hundägare uteliggare promenadsugna ensamma människor som söker lycka genom solljus då jag står bredvid en smält vattenpott i förorten och drar in röken genom lungorna klarar inte av att hålla den hostar och spottar snön ligger försynt i små högar kvar har redan börjat damma upp grus från gatorna drar ner både torkad hundskit dammande vägar och billig blå tobak spottar och hostar och försöker mitt allra yttersta att få ut all min ungdom bredvid den här vattenpotten för att inte känna att jag blev riktig vuxen under den här perioden av historien får jag en tobak till frågar jag potten nej du röker ändå inte i verkligheten du har aldrig vant dig du får bara ett bloss av mig drar in lite av potten och solen lyser på takatalvi som får mig att sitta inne med mina reality tv-serier och medelåldersmänniskors argumentationer på Facebook en vattenpott i lungorna till min vilja att vara yngre än vad jag är
(Foto: Dylan Fout / Unsplash)
_________
