”Om min 12-åriga son fick välja skulle han låsa in sig på rummet med mobiltelefon och blöjor, så han kunde glo på Tiktok tre dygn i sträck utan att behöva gå på toa. Det är en helt fantastisk produkt.” – Scott Galloway
SOCIALA MEDIER ÄR ett helvete. Ett kul helvete ibland, särskilt på fredag kväll när vinflaskan är halvtom och man saknar någon att brottas eller flirta med. Men den där drömmen om att Facebook och Twitter skulle föra oss samman och bygga den globala byn där mänskligheten hjälps åt och gläds åt våra kollektiva framgångar, har för länge sedan havererat i ett eldmoln av naivitet.
I stället för världsfred och förståelse fick vi ett allas krig mot alla, ett veritabelt dårhus där de värsta och ljudligaste stjäl allt syre. Som komikern Bill Maher sade nyligen: ”De tio procent av människor som är olika slags extremister får nittio procent av all mediauppmärksamhet, medan 92 procent av alla tweets skrivs av tio procent av användarna.” Därför fick vi aldrig någon digital gemenskap av empati och välvilja. I stället fick kom vi alltför nära varandra. Vi fick förljugen personlig branding och avund. Vi fick split, hat och misstro. Vi blev övervakade, analyserade, bestulna på vår integritet och data i utbyte mot digitala dopaminkickar. Vi fick veta hur galna människor faktiskt är. Vi fick tsunamier av propaganda och attacker mot vårt demokratiska statsskick.
I stället för världsfred och förståelse fick vi ett allas krig mot alla.
Men på något sätt tycker vi tydligen att det är värt priset för illusionen av uppmärksamhet och att vara uppkopplad mot ”hela världen”. För att hänga med i memer och nyheter, för att se vad våra vänner (och fiender) tänker och håller på med. För underhållningen, för avbrotten från verkligheten. En verklighet som blir allt mindre viktig och intressant, då vi omvandlar livet till ettor och nollor.
INOM MORALFILOSOFIN FINNS en klassisk fråga om huruvida man vore beredd att låta koppla upp sin kropp till en ”lyckomaskin” som ger den bästa möjliga illusionen av liv. Filmen The Matrix (1999) gjorde en fin version av idén, där människorna var helt omedvetna om att artificiell intelligens vaknat till liv och tagit över världen. Människor lever i en datasimulation av verkligheten medan deras kroppar egentligen ligger i plasmapoddar och används som energikällor för datorerna. Den moraliska kickern var förrädaren Cypher som valde att låta sin människokropp förslavas och låta sig bli lurad av drömvärlden, trots att han kände till sanningen. Det fanns ingenting hos själva verkligheten som han fann bättre eller viktigare än det han kunde uppleva i den förljugna, virtuella imitationen av liv. Där Sokrates enligt det kända citatet ”hellre är en olycklig människa än en lycklig gris”, valde Cypher att vara grisen.
Det är så jag känner mig, som grisen Cypher, så gott som varje gång jag lyfter mobilen ur fickan och läser mina notifications på lock screenen. Muskelminnet klickar vidare till Twitter, sedan Facebook, Instagram och Youtube, via nyheterna och tillbaka till Twitter. Jag slöscrollar tills jag blir triggad av någon idiot och skriver något ännu dummmare till svar, raderar, omformulerar, kastar bort flera minuter på att hitta en dräpande formulering. Send! Mår bra en halv sekund och ångrar mig sedan. Nu finns mina bittra ord där ute för evigt och jag framstår som en snarstucken och småsint lort. Om jag bara låtit bli hade jag glömt hela saken på några sekunder. ”But honey, someone was wrong on the internet!!”
Nu finns mina bittra ord där ute för evigt och jag framstår som en snarstucken och småsint lort.
Självföraktet för mitt maniska, fårskalliga beteende tar sig sedan uttryck i bitska reprimander till min familj för att de – inte jag, nej – tillbringar för mycket tid med skärmar.
TANKEN PÅ EN kollektiv exodus från sociala medier har cirkulerat i flera år men den blir aldrig riktigt av. Inte när det för femtioelfte gången kommer fram att Facebook stjäl och misbrukar allt du någonsin postat där. Inte när Jaron Lainier med sina tio argument förklarar varför det är både rätt och rationellt att radera alla sina some-konton nu genast. Inte heller när Netflix-serien The Social Dilemma (2020) låter ex-anställda på tech-bolagen vittna om vilka vidriga värden som styr dem och i detalj redogör för de utstuderade rövarmetoderna som some-appar använder för att förändra, förföra och förslava en. Och inte ens nu senast när Elon Musk köpte Twitter och släppte in de allra värsta av de värsta i folks flöden igen.
Nej nej, där hänger jag, slösar bort min tid och förpestar mitt humör och mående, men till mitt försvar kan jag säga att jag också röker cigaretter. Och precis som cigaretter är sociala medier enkom designade för att göra mig beroende av något som långsamt dränerar livet ur mig.
SCOTT GALLOWAY SOM citeras i ingressen är arbetslivsprofessor vid NYU Stern och har följt utvecklingen inom informationsteknologi sedan han grundade sina första e-startups på 90-talet. Galloway är nyktert kritisk till sin bransch och erkänner att han också själv är en internet addict som försöker balansera sitt – och sina barns – mobilmissbruk på rimlighetens knappnålshuvud: att helt lämna nätet är för honom otänkbart, om så bara på grund av jobbet, som går ut på att bevaka vad som sker inom big tech. Och att hindra ungarna från deras digital-sociala värld är inte heller hållbart, helt enkelt för att ”alla andra” är där. Man får liksom ta risken och låta dem hållas, då total abstinens från skärmarna garanterat skulle göra dem till sociala outcasts, resonerar Galloway.
Att släppa barnen ut på internet är en lika bra idé som att låta dem leka på motorvägen.
Begränsad skärmtid känns som en klumpig och oelegant lösning, och sänder eventuellt fel signaler och får sannolikt en backlash, liksom allt som är förbjudet och kul. Men något mycket bättre har vi som människor och föräldrar inte riktigt kommit på ännu. Att släppa barnen helt fritt ut på internet är en lika bra idé som att låta dem leka på motorvägen. Socialpsykologen Jonathan Haidt började fördjupa sig i de sociala mediernas effekter på allvar då han noterade en anomalisk ökning i antalet självmord bland tonårsflickor kring och efter 2013, vilket tidsmässigt korrelerade med Instagrams genombrott. Tesen är att den intensivt förvrängda verklighetsbilden på sociala medier är en drivande kraft för illamående särskilt hos tjejer, medan det för killar oftare handlar om att slukas av spel och Youtube, ibland till den grad att kognitiv och social utveckling blir lidande i brist på fysiskt umgänge. Att många unga killar också får sina tidiga lektioner i sex från Pornhubs videobibliotek är något som också förvrider synen på relationer och det andra könet. Ungdomar har aldrig haft så lite sex och så få relationer som idag.
Haidts och Galloways längre gående spekulationer om vad trasig självbild, förvriden människosyn och svagt självförtroende kan göra med ett samhälle skriver de bland annat om i The Coddling of the American Mind (2018) respektive Adrift (2022).
Bortom de direkta personskadorna som de ”anti-sociala medierna” och andra addiktionsbaserade appar orsakar finns det också samhällsmässiga orsaker att se upp med den information vi konsumerar och sprider vidare. Vi vet att Ryssland länge varit en aktiv och illvillig spelare på some och det är ingen konspirationsteori längre att Yevgeny Prigozhins trollfabrik Internet Research Center (IRA) i S:t Petersburg spelade en stor roll i kampanjerna för Brexit och Donald Trump. IRA fortsätter egga på ideologiska, politiska och värdemässiga motsättningar inom västländerna för att skapa intern splittring i samhällena. Vi har redan sett fejkade finlandssvenska nättroll som försvarar Putin på Twitter och Facebook.
MED GENOMBROTTET AV den videoappen Tiktok för fem år sedan fick vi en ytterligare digital utmaning på halsen, som man nu (åter) börjat vakna upp till i USA. Delvis tack vare Scott Galloways tolvåriga son och hans blöjor.
Så ju mer man tittar på Tiktok, desto bättre blir underhållningen.
Tiktok är inte traditionellt socialt medium där man snackar med folk, utan en oupphörlig kavalkad av videosnuttar, algoritmiskt anpassade för just ens egen smak på basis av hur man reagerat på tidigare videon. Så ju mer man tittar, desto bättre blir underhållningen. Man behöver inte söka efter något, man behöver inte knappa in något, man behöver knappt läsa något – bara kasta sig på rygg och njuta av ens personligt kalibrerade minibiograf så länge telefonbatteriet och urinblåsan håller. Som namnet antyder, kommer timmarna att rinna iväg. Tik tok tik tok …
”It’s an absolutely amazing product” som Galloway konstaterar, men som med allt som är lite för bra, finns det alltid en baksida: Tiktok är en kinesisk produkt och allt som är kinesiskt kontrolleras i slutändan av Kinas kommunistiska parti. Facebook, säger Galloway, har i åratal varit det ultimata verktyget för amerikanska underrättelsetjänsten CIA att spåra och stoppa terrorister: ”Alla världens spioner kunde inte ha uppfunnit en lika effektiv övervakningslösning som Facebook” och vill man glida in en sväng i det konspiratoriska mörkret är det kanske just på grund av den här djävulska dealen mellan de amerikanska myndigheterna och tech-bolagen som lagstiftarna i USA inte förmått sätta band på teknologiföretagens övertramp – de är helt enkelt för värdefulla samarbetspartners i kontrollen av både egna och utländska medborgare.
Om amerikanska myndigheter samarbetar med tech-företagen bakom fördragna gardiner, ligger den kinesiska modellen för politisk kontroll i mer öppen dager. Ägarna av Tiktok är ett företag som heter ByteDance och har – liksom alla strategiskt viktiga kinesiska företag – en intern partikommitté i sin företagsorganisation. Via den håller sig kommunistpartiet ajour med den dagliga verksamheten och ser till att ByteDance deltar i ”granskningen” av användardata för den ”nationella säkerheten”. Det vill säga gör information om Tiktoks användare tillgängliga för partiet.
TIKTOK HAR LADDATS ner på över tre miljarder mobiltelefoner i 150 länder och appen har mer än en miljard aktiva användare per månad, varav 138 miljoner är amerikaner och av dem majoriteten barn och unga människor, ända ned till 10-åringar. I november gick FBI ut med varningen att Tiktok stjäl information ur sina användares mobiltelefoner, inklusive identitetsuppgifter, positionsbestämningar och biometrisk data dvs. ansiktsbilder och fingeravtryck. Senatorn Marco Rubio (R-Fla) är den senaste att föreslå en lagändring som skulle göra Tiktok olaglig i USA.
Tiktoks användarata är tillgängliga för ”särskilda anställda” vid företaget, inklusive anställda i Kina.
Situationen i Europa är inte mycket bättre vad gäller just Tiktok. I november gick ByteDance ut och erkände att javisst, också europeiska användares persondata är tillgängliga för ”särskilda anställda” vid företaget, inklusive anställda i Kina. Man bedyrar ändå att all användardata behandlas i enlighet med europeiska GDPR-normer, men vad som verkligen sker i Kina har varken EU eller USA någon insyn i. Kontrollen av den egna befolkningen är redan på fullfjädrat dystopisk nivå i Folkrepubliken och det faktum att Xi Jinping i november rensade partiledningen på moderata krafter och i praktiken lät utropa sig till härskare på livstid, ger en tydlig och obehaglig fingervisning om vartåt Mittens rike är på väg. Xi har upprepade gånger talat om hur Kinas makt och inflytande i världen måste växa, och perspektivet är långsiktigt.
Metoderna för Xis så kallade ”vargkrigardiplomati” är många. Bland annat finansierar man strategiska infrastrukturbyggen över hela världen – hamnar, flygfält, broar, 5G-nätverk mm – för att få fotfästen i olika länder. Tunneln mellan Helsingfors och Tallinn som Peter Vesterbacka fortfarande drömmer om är ett av dessa wolf warrior-projekt som finska myndigheter försökt trappa ner. Också i Sverige avblåstes bygget av en kinesisk containerhamn i Lysekil av 2018 bland annat på grunder av nationell säkerhet. Kina köper också aktivt upp mediekoncessioner i västländer och grundar eller tar över nyhetssajter, radio- och tv-redaktioner. I det medieläskunniga Finland fick en dylik radiostation en kortlivad existens då lyssnare började undra varför det plötsligt kom så mycket goda nyheter om Kina.
EN LIKNANDE KANAL för påverkansoperationer befarar man att också Tiktok egentligen är, eller är planerad att utvecklas till. Galloway talar om hur det i flödet av videor med dansutmaningar, gulliga djur, folk som slår sig fördärvade och intellektuellt stimulerande monologer vore väldigt opportunt för kinesiska propagandister att placera in videor med mer eller mindre subtila och subversiva budskap, med det långsiktiga målet att demoralisera ungdomar – framtidens beslutsfattare – i väst. Via på ytan normala samhällsdebatter är det lätt för moderatorer att smyga in och accentuera åsikter som till synes oskyldigt och i förbifarten ifrågasätter till exempel demokratiska statsskick eller räknar upp fördelar med en stark, autoritär ledare – en debatt som på allvar fördes under covid-pandemin.
”Vad är poängen med EU, egentligen?” låter som en uppriktig undran när den ställs av någon fashion influencer på Tiktok. Stannar man upp och tittar får man småningom fler videon som kanske frågar ”varför rika Västeuropa har öppna gränser för folk från fattiga Östeuropa?” och sedan mer och mer radikala frågeställningar, kanske något om människohandel eller EU:s odemokratiska strukturer och så vidare. Det var genom att elda under sådana här frågor och med stor precision rikta dem till utvalda målgrupper på Facebook som Ryssland långsamt lyckades baxa loss Storbritannien ur unionen. Något som britterna själva nu insett – och ångrar.
Det var med hjälp av Facebook som Ryssland lyckades baxa loss Storbritannien ur EU.
Det är inte otänkbart, snarare sannolikt, att kineserna inte bara importerar olja och vapen från Ryssland, utan också de tjänster som trollfabrikören Prigozhin erbjuder. Med sitt nyvaknade intresse för världsherravälde kommer Kina att ta i bruk samma sofistikerade och subtila strategier för att demoralisera och splittra västliga samhällen genom att underblåsa inre konflikter, egga på vårt hat mot varandra, få oss att må illa över vår livsstil och oss själva, och betrakta våra inhemska meningsmotståndare som existentiella hot. ”I’d rather be Russian than a Democrat” stod det på t-tröjor som såldes på Trumps kampanjtillställningar. När idéer om kalifornisk självständighet under hashtaggen #calexit började cirkulera i kölvattnet av Trumps valseger 2016, visade sig de ledande aktivisterna inte vara missnöjda tonåringar från Golden State, utan IRA:s fejkprofiler, troll och bottar. Också Free California-rörelsen som öppnade flera kontor i delstaten finansierades av Kreml. Kineserna har ännu mycket att lära sig, men de är på gång.
VÅREN 2020 VAR det mycket nära att Tiktoks saga i USA skulle få ett abrupt slut. Alla de samma riskerna med datastöld och ideologisk påverkan som diskuteras idag låg redan då på bordet. Dåvarande president Trump, skriver Washington Post, undertecknade i raseri ombord på Air Force One en order om att appen skulle förbjudas inom 45 dagar – innan han sin vana trogen ändrade sig. Som den mafia don han är ville han istället tvinga kineserna att sälja appen till något amerikanskt företag – Walmart och Microsoft nämndes i förhandlingarna – som i sin tur skulle ”kick back” en ansenlig andel av appens inkomster till staten, som ett tecken på tacksamhet till Trump.
ByteDances ledning var försiktigt villiga att sälja men kinesiska kommunistpartiet signalerade via nyhetsmedier att de gjorde bäst i att ”djupt och allvarligt” överväga försäljningen. Enligt analytiker skulle Xi Jinping hellre se företaget gå under än låta amerikanerna exploatera Tiktoks källkod och algoritmer. Den exekutiva ordern om förbudet drogs senare tillbaka då det visade sig vara ett impopulärt förslag bland väljarna. De flesta amerikaner läser inte nyheterna och hade inte tagit del av misstankarna om appens skuggsidor. Trump drog därför slutsatsen att ett Tiktok-förbud skulle ge honom dålig PR och hota hans återval samma höst, så saken tilläts förfalla. Tills senator Rubio, Galloway och FBI med flera i höst lyft frågan på bordet igen.
I KINA HAR ByteDance en parallell app till Tiktok under namnet Douyin, med samma funktioner men specifikt framtagen för den kinesiska marknaden. De som upplevt bägge appar berättar om milsvida skillnader i innehållet. Där Tiktok handlar om billig förströelse och underhållning har Douyin en mer förkovrande funktion. I stället för virala idiotier som ”tidepod challenge” eller den senaste, fruktansvärda ”blackout challenge” föredrar Douyins algoritmer istället duktiga kinesiska ungdomar som lyckas med olika saker; en ung konsertviolinist som presterar De fyra årstiderna, en skolklass som på rekordtid ställer sig på spikrakt led, en gymnast som gör en saltomortal eller basketspelare som sänker bollar från halva plan och nyheter om hur snälla farbror Xi otröttligt arbetar för Kinas bästa i världen. Tillspetsat sagt, medan Tiktok hjärntvättar ”våra” ungar med virala våldsvideor och ironiska memes om mentalt illamående och självskadebeteende får kinesiska barn konstant positiv förstärkning och sunda rollmodeller för sin identitet som goda människor och medborgare i paradiset folkrepubliken Kina.
Propaganda kan aldrig penetrera Norden, det är vi för bildade för. Eller är vi?
Sådan sötsliskig propaganda skulle förstås aldrig kunna penetrera eller ens intressera någon i de nordiska samhällena. För det är vi för bildade, medvetna, ironiska, skeptiska och bra på medieläsning. Vi genomskådar det mesta. Det är åtminstone vår självbild. Men frågan är om vi verkligen gör det. Förstår vi att trollkonstnärer kan preparera sina tricks i flera år och anstränga sig bortom all rimlighet för att dupera publiken? Är vi på det klara över hur långt vissa faktiskt är beredda att gå i akt och mening att föra oss bakom ljuset?
Jag säger inte att vi ska leva i total paranoia och misstänksamhet, men vi måste bli ännu bättre på att avslöja allsköns aktörer och motiv, vare sig politiska eller kommersiella. Förståelse för algoritmernas manipulation och hur digital propaganda fungerar är essentiell medborgarkunskap för framtidens – och redan nutidens – demokratier. Och den bildningen måste ges på bredaste möjliga folkfront.
Parallellt med intåget av mobiler i skolbarnsåldern borde också grundskolan erbjuda extensiv mediefostran, antingen som självständigt läroämne eller brett inkorporerad i den övriga undervisningen, med det explicita syftet att göra barnen självklart medvetna om de krafter som försöker utöva sin påverkan på individer och samhällen. Alternativet, att helt lämna eller förbjuda sociala medier och andra destruktiva jätteroliga appar, är ju ändå inte ett alternativ.
_____________
Janne Strang (f. 1974) är journalist och kurator för FRLGT. Mer av Janne och våra andra skribenter och författare hittar du här nedan och på FRLGT. (Foto: Rubaitul Azad, bildbehandling Janne Strang)
