Författarna spår bokåret 2020

Förlaget
Förlaget

Vi ställde tre av våra aktuella författare fyra knepiga frågor var om det kommande året 2020. Och så här svarade de …

  1. Vilka förändringar hoppas du få se i samhället under 2020?
  2. En litterär trend som stiger fram 2020?
  3. Vilka författare vill du läsa mer av under 2020?
  4. Hur blir ditt eget 2020?

 

Michaela von Kügelgen

(f. 1986) är företagare och frilansskribent. Hennes debut Vad heter ångest på spanska? utkom 2017. ”Kugge” bloggar, spelar handboll för 25:e säsongen och har nyligen förälskat sig i yoga.

Jag hoppas att min nya bok kan fungera som en gateway drug till tyngre litteratur.

1. Var ska jag börja? Jag hoppas att vi ska börja värdera människor, djur och klimat mer än ekonomisk tillväxt. Själv förespråkar jag att vi ska jobba mindre och uppleva mer. Jag hoppas att den internationella nyhetsankan om kortare arbetsdagar i Finland faktiskt är något som vi skulle ta tag i. Jag hoppas också att vi i stället för ytterligare ökad polarisering kunde bli bättre på att mötas i mitten, saker är sällan svartvita.

2. Ljudböckerna har under de senaste åren ökat starkt så det kanske inte är någon ny trend, men jag tror att lyssnandet kommer att öka. Jag tycker också att det är glädjande med mer finlandssvensk underhållning och feelgood. Alla genrer behövs och jag hoppas att till exempel min bok kan fungera som en gateway drug till tyngre litteratur.

3. Jag längtar efter nytt att läsa från Maria Turtschaninoff (men lär väl få vänta ett tag till) och är nyfiken på Vigdis Hjorths nyaste Lärarinnans sång. Väntar också på fortsättningen på min forna debutantkollega Anna Bågstams deckarserie med civilutredaren Harriet.

4. Jag hoppas på att kunna hitta en skrivglädje och skrivro och bli bättre på att balansera ”riktigt” jobb och skrivande. Mest längtar jag så klart efter att Nationen ska komma ur tryck och att få fira den – du som läser är hjärtligt välkommen på releasefest den 27 mars på Nylands Nation! Jag drömmer också om skrivresor för att komma loss ur vardagen.


Lina Bonde

(f. 1990) är genusvetare, ursprungligen från Nykarleby, numera bosatt i Berlin där hon jobbar i ett forskningsprojekt med fokus på HIV/AIDS, aktivism, hälsa och medborgarskap i Europa. Lina har även forskat om transmän och diskriminering i tillgången till hälsovård. Hennes poesi har tidigare publicerats i antologin Denna framtid är vår och i tidskriften Astra. tecknar snö är hennes debut.

Jag vill läsa böcker som svettas av kroppslig närvaro.

1. Svårt. Klimatet, flyktingar och medborgarskap – det finns så mycket som för tillfället kräver politiska och solidariska handlingar. Jag hoppas att Finland tar vara på den nuvarande regeringen och lever upp till och bortom faktumet att vi har många kvinnor i ledande position. Representation är viktig, politisk handling följa. Jag hoppas på en modig politik, men också en politik som inte förs endast utgående från urbana rum – utan en solidarisk politik som också på allvar lyssnar på det perifera och marginaliserade. Rent konkret hoppas jag till exempel på att translagen i Finland reformeras och att transpersoners åsikter och kunskap tas på allvar i den här frågan.

2. Jag tror på mera inslag av det autofiktiva i böcker, men utan att texterna blir avfärdade som navelskåderi. Jag hoppas att det autofiktiva får visa på det stora i det lilla, hur samhället kan speglas i en berättelse. Sen tror jag också på mera kroppslig närvaro i det skrivna, kanske till och med äckel i texterna. Jag vill läsa böcker som svettas av kroppslig närvaro.

3. Hannele Mikaela Taivassalo. Längtar efter hennes ord och världar. Jag vill läsa mera lyrik och mera lyriska inslag i romaner. Martina Moliis-Mellberg som jag alltid vill läsa mera av. Och sen så längtar jag efter några debuterande vänner under årets gång. Jag hoppas på böcker som visar på olika sätt att längta och finnas på i världen på, olika kamper och livsöden.

4. tecknar snö publiceras. Jag debuterar. Det känns ambivalent. Ibland känns det omöjligt och dikterna gör sig ständigt påminda som rävsvansar och minkar i mina drömmar. Så även om ingenting annat händer 2020 så kommer det alltid att vara året då jag debuterade. Jag hoppas att litteraturen får en större plats i min vardag och att jag får fortsätta utveckla mina andra skrivprojekt. Men sen så tror jag också att allting fortsätter som vanligt. Jag kommer kanske fortfarande att dricka kaffe, åka Ubahn, handla på netto, dra fötterna genom Berlin. Men kanske också oftare genom Helsingfors.

Ann-Luise Bertell

(f. 1971) är skådespelare, författare och regissör, aktuell med historiska romanen Heiman. Hon debuterade som poet 1997 och har sedan dess skrivit poesi, prosa, en bilderbok och dramatik. ”Annus” första roman Vänd om min längtan erhöll Choraeuspriset och Svenska Yles litteraturpris 2016.

År 2020 ser ut att bli intensivt.

1. Jag önskar att fler människor skulle inse att populism och antidemokratiska rörelser inte är något svar. Att det är något som mänskligheten prövat på och som inte var särskilt lyckat. I Finland och världen.

2. Alternativa levnadssätt i klimatkrisens spår. Landsbygd, ekologisk odling, permakultur.

3. Emma Juslin, Olga Tokarczuk, Max Porter.

4. Det ser ut att bli intensivt.

______

PS: Kolla också hur det gick för fjolårets profeter – några av våra författare kommenterar nu sina spådomar från januari 2019. Det visar vara inte alldeles lätt att sia om det kommande, men några fullträffar blev det faktiskt. 

1 x Scelerisque ullamcorper pretium condimentum montes justo risus lagd i varukorgen.
Fortsätt handla Till kassan