Författaren Peter Mickwitz rotar i sin morfarsfars gamla klippböcker och hittar några obehagliga minnen från 1930-talets Svenskfinland.
Min morfars pappa, Julius Holmberg, var en komplicerad och spretig människa. Bland annat drev han en ädelstensagentur i Sibirien, en bokhandel och en pressbyrå, vilka alla, förstås, misslyckades. Bland sina hobbyer räknade han bokbinderi, trollkonster och att bevisa att prinsessan Anastasia överlevde tsarmorden. Julius Holmberg samlade också på pressklipp, eller rättare sagt allt som gick att limma in i klippböcker: matkuponger från första världskriget, sorgefrimärken, samlarkort med finska författare, en kula skjuten genom en bekants fönster under inbördeskriget, första numret av Hufvudstadsbladet med mera. När min mamma dog i somras ärvde jag drygt trettio av dessa klippböcker.
En av klippböckerna är fylld av finlandssvenska skämttidningar från 1930-talet. Bland annat ingår en uppsättning nummer av Garm, numera ihågkommen främst för sina illustrationer av Tove Jansson. I klippboken finns också ett tiotal nummer av Blinkfyren, en för mig helt okänd skämttidning som utkom åren 1924–39. Nationalbiblioteket verkar ha ett skannat exemplar av ett nummer i sina samlingar. I Uppslagsverket Finland beskrivs Blinkfyrens föregångare Fyren (1898–1922) så här: ”antidemokratisk, antisemitisk, antiäktfinsk och antibolsjevistisk”, och i Finlands svenska litteraturhistoria avhandlar Rainer Knapas Blinkfyren under rubriken ’Övriga tidskrifter’ med en mening: ”Blinkfyren redigerades av Rafael Lindqvist, signaturen Sepia, biblioteksman, litteratör och känd som översättare av ny rysk litteratur, på äldre dagar rabiat svensknationalist.”
Rabiat svensknationalist är kanske inte ett så smickrande epitet, men betydligt mindre smickrande är att Rafael Lindqvist även översatte den antisemitiska propagandaskriften Sions vises protokoll till svenska redan 1919 och gav ut den på eget förlag. Också hans tidskrifter framstår som genomfascistiska och ohämmat antisemitiska.
Under devisen ’Blinkfyrar’ publicerade tidningen små roliga notiser, så som denna: ”Blötdjurspolitiken eller med andra ord judecamouflagen blomstrar fortfarande i vår svenska dagspress, där nyligen under rubriken ‘politiska flyktingar som bedragare’ lästes: ‘Vid förfrågan meddelar man på kriminalpolisen att sammanlagt tre anmälningar mot s.k. politiska flyktingar ingivits till polisen om att dessa utan tillstånd skulle idka affärsrörelse med mattor och tavlor.’ Men det nämndes som vanligt inte, att dessa bedragare äro judar. Och det är för dylika ‘Hitlermartyrer’ som här tjutes och tigges ihop pengar i tankefrihetens och människorättens namn och det s.g.s. dagligen i patetiska upprop”.
Eller: ”Helsingfors har nyligen gästats av en fredsprofet – en av de stora, Sir Ernst Simon, brittisk undersåte, men en Simon ändå.”
Eller: ”Enligt bibeln sade Kristus vid ett tillfälle: ‘I judar ären av den fadern djävulen’, och liksom Kristus drev judarna ur templet, har Hitler försökt driva judarna ur Tyskland, som är hans helgedom, hans tempel.”
Citaten ovan är alla ur ett och samma numer av Blinkfyren, december 1938. Men temat är genomgående, så som här i ett nummer från 1935:
”’Rör en jude och hela världen skriker’. Vi kommo att tänka på detta yttrande av gamla kloka Bismarck när vi läste vad judevänliga och judestyrda Times öste ur sig i en ledare om Jacobaffären i Schweiz. Klämmen var att ‘världen kände avsky för detta dåd av nazistiska fribrytare’ huru annars! Martyren hette ju Jacob!”
Lindqvist själv, signaturen Sepia, inleder en juldikt med dessa muntra ord:
Nu så kommer juden,
nu är juden här,
litet mörk och luden,
men ändå så kär.
Suomi han beträder
med så glättigt sinn’,
och för denna heder
Suomi ger sitt skinn.
Faktum är att det ingår betydligt mer antisemitism än svensknationalism i de nummer av Blinkfyren som finns i min morfars fars klippbok.
Förutom antisemitism dryper utgåvorna av beundran för Hitler, Mussolini och Franco. Beskrivande är ett bildpar med bildtexterna ”Flickebarn (skändade och mördade) i demokrat-Spanien” och ”Flickebarn (vårdade och livnärda) i diktatur-Spanien.” Den förstnämnda bilden visar döda barn, bilder som självklart hör hemma i en skämttidning? Men kanske det är det här som är skämtet, för bildtexten fortsätter: ”Bilderna rekommenderas till barnfostraren och demokrat-Spaniens ädle försvarare”. (Bildparet som ingick i tidningen kan ses genom att klicka här. -red. anm)
Blinkfyren verkar ha haft omfattande annonsintäkter, det finns rikligt med reklam på nästan varje sida av tidningen. Ivriga annonsörer var flera välkända finska företag som Fiskars, Fazers musikhandel, Paulig, Ekbergs bageri, Helsingfors sparbank, Finska Ångfarts Aktiebolaget, Hartwall, Mercantile och Valio.
Den finns antagligen, men jag känner inte till den: undersökningen om den finlandssvenska fascismen och vad som hände med den efter kriget. Av historier jag hört privat var antisemitismen förbluffande utbredd i Svenskfinland under mellankrigstiden och den försvann knappast som genom ett trollslag efter kriget. Att Garm – en progressiv tidning som, med Rainer Knapas ord, hade en ”bitskhet mot alla antidemokratiska företeelser såväl i hemlandet som i Tyskland eller i Sovjetryssland” – 1935 publicerade ett ”Aktuellt ABC” av Bertel Gripenberg där han under bokstaven J skriver att ”Juden vräker sig med pengar / och gör kristet folk till drängar” är då kanske en tillfällighet, eller bara humor?
Att den förmodade finlandssvenska förträffligheten döljer mycket fult under ytan är inget nytt, men jag blev ändå överraskad av hur stort obehag jag kände av att konfronteras med Blinkfyren.
FOTNOT: Lite mer känd än Blinkfyren är Det svarta gardet, en grupp unga högerradikala finlandssvenska författare som samlades kring Söderströms förlag på 1930-talet. Bland dessa fanns bland andra Göran Stenius och kusinerna Örnulf Tigerstedt och Tito Colliander. För den som är intresserad har jag skrivit en liten essä utgående från en av Tigerstedts fascistoida dikter. Essän kan läsas här.
FOTO: Bildkollaget ovan är baserat på ett porträtt av Blinkfyrens redaktör Rafael ”Sepia” Lindqvist.
___________
Peter Mickwitz (f. 1964) är poet och essäist. Hans senaste, prisbelönta, diktsamling ’Solen går ner det verkar omöjligt’ utkom på Förlaget 2019.
Mera av Peter Mickwitz på FRLGT:
Känslornas mysterier
€29.90
tecknar snö
€24.90
White Monkey
€23.90
Anteckningar
€24.90
Vallarna
€29.90
