Så här känns panikångest för en poet.
Inre struktur:
jag vaknar
med en fiskekrok i halsen
min kropp är liten och
ryms inte i spegeln
kläderna klämmer
och inuti mig
tar någon betet
Blodets cirkulation:
kroken river
tung av fångst
en del konstnärer
har panikfåglar
jag har panikfiskar
som sprattlar och luktar illa
kämpar efter andan i strupen
Läderhud:
applicerar tredje lagret foundation
smeta kleta
ju mer jag försöker täcka rödheten
desto synligare blir den
en rand över mitt ansikte
ögonbrynspennan – ritar för hårt
sudda – för mycket.
Rita. Sudda. Rita. Sudda. Gråten
tränger upp i halsen.
Satan skriker jag. Satansfiskar
simmar omkring
drunknar i luft
Matsmältningssystem:
mikron plingar till
portionen är redo
jag tar en tugga
fiskarna på kroken sväller och sväller
nej skriker jag, jag kan inte
fiskarna på kroken
övermättade av ångest
maten åker tillbaka upp
majonnäsen droppar på bordsduken
nej skriker jag, jag kan inte
kan inte äta
kan inte
kan inte andas
Lungor:
lutar mig över diskbänken
hyperventilation hyperkärlek
pillren rasslar i burken
opamox frälser
har du välkomnat
lugnande i ditt liv?
du kanske borde
Hjärta:
på soffan skrik utan hejd
ja jag är så jobbig
jag är ett bottennapp i samhället!
tankarna fallerar i takt med att
medicinen sprider sig i blodet
hjärtat sätter ihop sig självt
fiskarna flyttar tillbaka in i magen
men kroken blir kvar
nästa gång, lovar jag
nästa gång ska jag fånga något
vackert
___________
Henna Johansdotter är författare, dataspelentusiast och utvecklare. Hennes första roman Glasvaggan utkom på Förlaget 2019. Den fria fortsättningen på hennes dystopiska sci-fi-värld Sömnlandet är ute nu! Läs mer av Henna, och hur panikångest känns nedan. (Foto: Worachat Sodsri)
