”Jag tänker mycket på poesi. Jag befinner mig ofta i poesi. Men vad och var är poesi? Och vad är det vi talar om när vi talar om det kollektiva skrivandet? Vad betyder det att fortsätta skriva för er, för oss och för mig?” Det frågar poeten Lina Bonde i sitt inspirationstal till pristagarna i årets Arvid Mörne-skrivtävling i poesi. Och ger svar.
Vad håller vi egentligen på med?
Att skriva poesi är att utmana normer
Att utmana normer är att se världen annorlunda
och att våga se den lite annorlunda
När vi sätter ord på det som skaver
skriver vi poesi
Poesi är ett försök att benämna det som kanske inte ens finns
och det som borde finnas
Det som få av oss ser
Att skriva poesi är att gå dit det gör ont
Det kan vara den ensammaste platsen
Att skriva poesi är att riva sig på radavstånd och punkteringar
Det är att kanske aldrig komma fram
Att skriva poesi är att ta bort ord tills endast det råa finns kvar
Att sätta frågetecken efter saker som inte ska ifrågasättas
Att skriva fram nya kroppar
andras världar, nyare ord
Att skriva poesi är ett hantverk
Att skriva poesi är aktivism
Att skriva poesi är konst
Poesi är ett sätt att se på världen
Att vara i världen
Att skriva poesi tycker jag är att andas
Att skriva poesi är mitt sätt att finnas kvar
När börjar vi skriva poesi?
Vi börjar när vi inte har tid
När vi borde skriva en gradu
ta studenten eller läsa på inträdesförhör
Vi börjar när vi är arga
Vi börjar när vi är besvikna, uttråkade
eller när världen är för mycket
Vi börjar när världen är för lite
Vi börjar när våra konturer är svaga
Vi skriver i anteckningsböcker och i worddokument
Vi kanske inte ens tänker på att vi skriver
Vi gör det lite vid sidan av
Vi berättar inte att vi skriver lyrik
Vi skriver utan avsikter
Vi skriver för oss själva
Samtidigt skriver vi för alla andra
Vi skriver i grupper
Vi ropar med orden
Vi viskar i anteckningsböcker
Det går hål på pappret
Vi visar ingenting av det vi skriver
Vi låter tangenter hållas
Vi skriver utan att tänka på det
Vi skriver fram oss själva
Att skriva poesi är att andas
Att skriva poesi är ett sätt att finnas kvar
Vad hände sen, när vi skrivit dikter? Vad hände när vi började visa dem?
Att visa det vi har skrivit är ett sätt att leta efter ett community
Att vilja vara lite mera med
Att säga det här är
våra ord
Vi såg någonting som behövde sägas
Vi har något att berätta
Att visa våra texter är att fråga
såg ni också ni det här?
Att visa det vi har skrivit är att ta plats
Det är att säga – det här borde också finnas, ska finnas, måste få finnas
Snälla, läs det här
Att visa vår poesi är att leta efter ett möte med andra i text
och utanför
Att visa det vi har skrivit är att bli sårbar
Det är ett erkännande
Det är att medge att vi aldrig skrev för oss själva
utan för någonting annat
Även om vi kanske ännu inte finslipat klart
Att visa att vi skriver poesi är att få frågan –
men vad ska du göra med det här?
Att visa det vi skriver är att ångra sig
och att vilja
ta det tillbaka
Gömma undan texterna
Att visa våra texter är att säga det här är lika viktigt
som andra texter och annan konst
Att skriva poesi är ett möte med andra
Att hitta gemensamma nämnare genom språket
Det är att bli kritiserad
Att visa upp vår lyrik är att riskera att bli ifrågasatt
för det vi skrev
när vi gick dit det gjorde som mest ont
Att bli ifrågasatt
för det som gjorde mest ont är att skapa distans till det
utan att gå under
Att visa det vi har skrivit är att sluta äga en text
Att fortsätta skriva
Är att gå tillbaka till det vi skrev tidigare
Att fortsätta skriva är
att vända sig om
i text
Att få perspektiv på varifrån vi kom
Att se att det fanns en början
Att fortsätta skriva är att inse att början kanske inte var där vi trodde
Det fanns och finns bara text
Att fortsätta skriva är att se ett mönster
och göra allt för att bryta det
Att fortsätta skriva är att inse att vi skriver poesi
Att fortsätta skriva är att fråga vad är det som gått sönder?
Var läcker det?
Och gå dit.
__________
Lina Bonde (f. 1990) är poet och forskare. Hon debuterade med tecknar snö 2020 och hennes senaste verk Om er mamma och om mig utkom våren 2022. (Foto: Tristan Frank)