Författaren Susanne Ringells bok Kroppens kalligrafi (2022) är en samling prosatexter som tillsammans bildar ett slags fragmentarisk kortroman, tillägnad maken Anders Larsson som avled hösten 2021. Här bjuder vi på ett kapitel kallat Kontorsmännen.
Han hade sitt kontor i sin kavaj. Det var ett murrigt kontor, långt ifrån ett öppet kontorslandskap. Här satt var och en för sig i sina många fickor, och han var själv var och en. Men han borde flytta, kavajen började bli väl trång. Under åren hade livet utökat hans verksamhet till att omfatta snart sagt allt i tillvaron. Han hade expanderat, kavajkontoret sprängde nu såväl inifrån som utifrån. Han försökte titta på annonser, men han var osäker på om han skulle slå under kontor eller under kavaj. Ingen verkade ha specialiserat sig på just hans behov, vilket förvånade honom. Han var rätt säker på att han hade många bröder där utanför kavajen, män i samma situation som han. Vår man hade inga anställda, de rymdes inte in och för övrigt litade han inte på någon annan än sig själv.
Men han hade en förebild, en inspiratör, en ouppnåelig dröm: kaffemannen. Han ville bli som kaffemannen. Kaffemannen stod utanför livsmedelsaffären, som kavajmannen hade uppsikt över genom sitt fönster. Kaffemannen stod med en rykande pappmugg i handen, det var mycket på gång och bråda dagar varje dag. Man måste smida medan järnet är varmt. Kaffemannen hade sitt kontor i kaffemuggen. Litet och behändigt och billigt, man får väldigt många muggar kaffe till priset av en irländsk tweedkavaj. Kaffekontoret hade också den fördelen att det minskade i omfång och volym längs med arbetsdagen. Först, när han kom på jobb om mornarna, nästan lika tidigt som butiken öppnade, klockan sex, var kaffet ångande varmt så att han kom i gång, men sedan när affärerna började hetta till och det krävdes kallsinnighet följde vätskans temperatur smidigt med och blev till is i magen. Då vätte kaffemannen bara läpparna och bidade sin tid till nära normal stängningsdags för ett gammaldags kontor, klockan fyra på eftermiddagen. Fem i fyra la kaffemannen in ett bud, stärkt av den sista söta slurken i muggen. Allt sockret hade sjunkit till bottnen och med den lyckosamma sörjan i munnen gjorde kaffemannen det genidrag han samlat sig till längs med hela muggen, som nu var urdrucken. Vinsten blev bra och eftersmaken av dagens arbete god. Kaffemannen stängde kontoret för dagen, slängde det i papperskorgen och gick lättad hem, ovisst vart. Medan kavajkontorsmannen måste släpa på sin allt tyngre börda dagen lång. Och natten. Han hade börjat bli rädd för tjuvar och vågade numera inte ens ta av sig kontoret till natten.
Jag älskar dem båda, och båda är du.
___________
Susanne Ringell (f. 1955) är en av Svenskfinlands ledande författare, bosatt i Helsingfors. Hennes tre senaste böcker God morgon (2017), Frimärken (2019) och Kroppens kalligrafi (2022) är utgivna på Förlaget. Torsdagen 24.2 ser vi Ringell och Thomas Lundin i författarsamtalsserien Förlaget Live.