Det var något som inte satt riktigt rätt i att Volodymyr Zelenskyj bjudits in som festtalare när Danmark 4 maj firade Befrielsedagen till minnet av den tyska reträtten 1945.
Tidigt på onsdagen kom nyheten att antalet döda i bombardemanget av teatern i Mariupol den 16 mars varit minst dubbelt större än man trott. Över sexhundra civila ukrainare i alla åldrar krossades under betongen när ryska granater regnade över den imponerande vitkalkade nyklassiska byggnaden, som fungerade som skyddsrum.
Senare samma kväll skulle Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj tala till danska folket i en direktsändning med anledning av danska Befrielsedagen, som firas varje år den 4 maj till minnet av den tyska reträtten och slutet på ockupationen 1945.
På Rådhuspladsen stod tusentals människor och stirrade på storskärmen, precis som under fotbolls-VM eller Eurovision.
På Rådhuspladsen i centrum av Köpenhamn stod tusentals människor tätt packade och stirrade upp mot en storskärm, precis som under fotbolls-VM eller Eurovision. Skillnaden var att nu höll man brinnande facklor i händerna och torget var som ett hav av lågor när ukrainska operasångaren Taya Lukasjova inledde showen med nationalhymnen Än lever Ukraina. Sedan dök på skärmen upp chefredaktör Christian Jensen från tidningen Politiken, som var en av arrangörerna till evenemanget.
Kanske är jag hjärntvättad av det solemna och tillknäppta finska högtidsfirandet, men Jensens framtoning kändes genast udda. Som en timid toastmaster på rockfestival pumpade han försiktigt men medvetet upp förväntningarna och stämningen i publiken – ”och alldeles snart har vi honom här!” – som om Zelenskyj var ett exotiskt utställningsdjur som var där för att underhålla oss och gratta Danmark på årsdagen.
Statsminister Mette Frederiksen (S) försätter aldrig en chans att bada i positivt ljus och hade såklart bokat in sig själv som förband till huvudakten från Ukraina. I en fågelmönstrad festival-outfit taggade hon publiken med svulstiga löften om ännu fler danska vapen till Ukraina. Skulle man applådera nu? Sen var den blygsamme Jensen där igen med en ytterligare publikfriande svada om hur Zelenskyj ”för fem år sedan bara var en skådespelare, men nu leder han kampen mot en av världens största arméer” eller något sånt, och jag tittar mig runt för att se om det inte är någon annan som tycker det är en lite märklig sensationalism som byggs upp här?
Är det inte en lite märklig sensationalism som byggs upp här?
”Ladies and gentlemen, the president of Ukraine: Volodymyr Zelenskyj!!” Och så tornar den välbekanta torson med den mossgröna t-shirten och de pumpade armarna fram på skärmen. Jubel och applåder. Vi får lyssna på en engelskspråkig simultantolk som träffsäkert emulerar Zelenskyjs grovvalsade baryton.
Det var inte första gången Volodymyr Zelenskyj talade till Danmark. På sin turné genom världens parlament i mars och april stod också Folketinget i tur, men den gången var man inte riktigt nöjda med showen, kändes det som. Zelenskyj hade veckan innan gett ett starkt tal för brittiska parlamentet där han citerade både Shakespeare och Churchill, och på Christiansborg var stämningen att man fått en något mindre entusiastisk, nästan lite generisk repertoar. Bland politiska kommentatorer som i pressen hajpat upp Zelenskyjs retoriska färdigheter efter knock-outen i Westminster, kunde man ana en lätt men illa dold besvikelse.
Det som ingen nämnde, kanske inte ens kom att tänka på, var att Danmark valde att lägga ner vapnen när den tyska ockupationshären tågade in i landet 1940, och att det kanske inte var det mest inspirerande exemplet för en ledare vars land precis invaderats av röda armén. Men danskarna var harmsna. Talet i svenska riksdagen hade ju också varit så mycket bättre än vårt.
Nej, det duger inte. Zelenskyj får helt enkelt komma igen och göra bättre ifrån sig!
Nej, det duger inte, var det som om man gemensamt tänkte. Zelenskyj får helt enkelt komma igen och göra bättre ifrån sig. Valuta för pengarna, fandeme! Och så stod vi där, trettiosex dagar senare och lyssnade på chefredaktör Jensen introducera världens hetaste man våren 2022 ”i direktsändningen från hans hemliga bunker i Kyiv!”
”Då jag senast talade till Danmark hade Ryssland mördat 144 ukrainska barn. När jag gör det nu är antalet 220” sade Zelenskyj, och jag finner mig stå och hoppas att ingen nu plötsligt börjar applådera av ren hänryckning. Lite som när någon delger ett dödsbud på Facebook och folk klickar på tummen.
Zelenskyj serverade sakligt situationsbilden: Ryssland bedriver en olaglig mordkampanj i Ukraina, med målet att radera landet från kartan. Mer än 1 500 utbildningsinstitutioner har ödelagts, allt från dagis till universitet. Rysslands framfart kommer inte att stanna i Ukraina, om vi inte hjälps åt att stoppa den, fortsatte Zelenskyj och knöt en historisk tråd mellan danska Befrielsedagen till den dag, när ryssarna – förhoppningsvis snart – drivits ut ur Ukraina.
Jag står och hoppas att ingen börjar applådera spontant åt antalet döda barn.
”Som jag nu talar till er befolkning, då ni markerar årsdagen för ert lands befrielse, tror jag att representanter för ert land en dag ska tala till den ukrainska befolkningen, när vi markerar fredens årsdag hos oss.”
Zelenskyj upprepade Ukrainas strävan att upptas i EU och en önskan att vi inte tappar sugen och glömmer bort Ukraina medan striderna drar ut. På det hela ett kort, klart och berörande tal som följdes av långa applåder och en tyst minut för offren av kriget.
Redan samma kväll kom recensionerna: Mycket bättre än hans förra keikka! ”Det var ett varmt och patosfyllt tal, som fint etablerade och utvecklade relationen mellan Danmark och Ukraina” bedömde retorikkonsulten Nanna Vestgård i tidningen Berlingske. Vestgård som också har ett förflutet som talskrivare för flera ministrar berömde Zelenskyj för att ha tagit utgångspunkt i danskarnas förhållande till 4 maj och parallellerna till 1945. Att det var själva orsaken till att man alls fått honom på tråden noterade hon inte. Däremot beskrev Vestgård hur Zelenskyj ”bjöd in danskarna till bunkern” där de fick höra det senaste om missilangreppen och ”inte minst nyheten om antalet döda barn” […] ”Därmed fick vi upplevelsen av att bli indragna i hans närhet och tillgång till hans senaste information.” Det stärkte relationsbygget, tyckte Vestgård.
Samma kväll kom recensionerna: Mycket bättre än hans förra keikka! Det var nästan som om vi var med honom i bunkern!
Åtminstone delade hon inte ut några stjärnor för showen, men nog var det väl minst en fyra (på den danska skalan från 0–6). Och lite bättre än i Sverige senast, var det inte?
Ja, jag kanske läser hela situationen som fan bibeln. Men trots att jag också själv njöt av det historiska momentet och den stora uppslutningen i den varma vårkvällen, var det omöjligt att inte känna något knastrande i kullagren i att Zelenskyj mitt under brinnande krig skulle rullas fram som en cyklande cirkusbjörn för att publiken skulle få en extrasaltad smörklick i sin grumliga gröt av nationalistisk nostalgi från 1900-talet.
___________
Janne Strang är kolumnist och kurator för FRLGT, sedan 2020 bosatt i Köpenhamn.
Äldre män
€31.50
Det orientaliska rummet
€25.90
Vägen heter Ryssland
€25.90
Sista tåget till Moskva
€27.90
