På många håll i USA har det ofödda fostret länge ansetts vara viktigare än livet hos personen som bär på det. Idag har dess status höjts över själva människolivet. Embryot omtalas som något gudomligt, ett himlasänt mirakel som måste försvaras till varje pris. Men levande barn är det få som bryr sig om.
Den som väljer att göra abort ska straffas med döden. Det är innebörden i några amerikanska delstaters senaste lagförslag, att det ska vara lagligt att mörda en person som avser göra abort för att ”försvara barnets liv”. Samtidigt är den så kallade pro life-rörelsen ändå sällan mot rätten att bära automatvapen på öppen gata , eller dödliga injektioner i fängelser.
Det ska vara lagligt att mörda en person som behöver göra abort för att ”försvara liv”.
Att vilja skydda barn är en naturlig och förståelig mänsklig instinkt. Men varför är dessa livsförsvarare då inte lika måna om redan födda barns rättigheter som de är om en klump celler utan varken hjärna eller medvetande? Folk kan köpa vapen i närmaste butik och skjuta ner skolelever i korridorerna, medan de som säger sig vilja försvara liv vänder ryggen till. De har viktigare saker att slåss för. Att tiotals tusen amerikaner dör i skjutningar årligen – barn, unga, vuxna, gamla – är helt enkelt nödvändigt pris för rätten att inneha en automatkarbin. Men inte ett enda ofött foster kan de undvara.
Ett embryo är den perfekta idolen. Det har ingen egen vilja. Det säger ingenting. Det bråkar inte och tycker inte illa om någon. Det är löjligt lätt att känna sympati för. Men nio månader senare, när kommer barnet ut, förlorar det med ens sin heliga status. Det får ingen rätt till sjukvård. Det förnekas friheten att inte bli nedskjutet i skolkorridoren. Det har blivit en människa, jobbig och tråkig och med en massa idéer som kanske inte alls överensstämmer med ens egna. Omtanken som barnet skulle behöva och förtjäna, riktas åter mot ett nytt embryo.
Ett embryo är den perfekta idolen. Nio månader senare kommer barnet ut, och förlorar sin heliga status.
Jag önskar jag kunde säga att det bara händer i USA. Tyvärr inte. I Polen är alla aborter förbjudna, även de som innebär fara för den som bär på fostret. Människor tillåts dö på sjukhusbritsar eftersom det är olagligt att rädda deras liv genom att avlägsna embryot. Desperata personer sticker upp en klädhängare i livmodern som en sista utväg, staten har fråntagit dem allt annat. Och pro-lifers står och tittar på. De är nöjda. Så länge ingen rör det heliga embryot spelar det ingen roll vad som händer med människor.
I Finland samlades nyligen en grupp cis-män på tv för att diskutera huruvida personer med livmödrar ska få sjukvård. En av dem hänvisade att hans ståndpunkt kommer från en gud, som han inte kan bevisa att finns. Allt liv är heligt, säger han. Men allra heligast är embryot. Det är vad vi alla borde sträva efter att bli, tysta och viljelösa.
Ni som står utanför abortkliniker med bilder av Jesus och spottar på dem som går förbi: har ni någonsin sprungit till det jourhavande apoteket mitt i natten, med gråten i halsen för att en kondom gått sönder? Har ni någonsin köpt graviditetstest efter graviditetstest och kissat på stickan varje dag för att mensen är försenad? Har ni någonsin blivit kallade hora och mördare för att ni inte vill föda barn?
Har ni abortmotståndare någonsin sprungit till det jourhavande apoteket mitt i natten, med gråten i halsen för att en kondom gått sönder?
Sex med en fertil man är aldrig hundra procent säkert för den som har en livmoder. Det enda sättet att vara säker på man inte blir gravid är att aldrig ha det. Och det här är just vad en del av abortmotståndarna vill. Samtidigt tycker vissa att de har rätt att fortsätta ha samlag med personer som kan bli gravida, samtidigt som de förnekar dem deras hälsa och säkerhet. För en spermie kan träffa ett ägg och omedelbart bli till en kung.
Så för all del, buga inför det heliga embryot. Det som står över oss alla. Det som, ifall det skulle formas inuti mig, omedelbart är viktigare än jag. Mitt liv kan aldrig tävla med det potentiella livet, även om det bara är ett befruktat ägg. Och när detta heliga foster har blivit en färdig människa, gör som de flesta ”livsförsvarare”: bara glöm bort det.
___________
Henna Johansdotter är författare, spelentusiast och kolumnist. Hennes debutroman Glasvaggan utkom på Förlaget 2019 och uppföljaren Sömnlandet hösten 2022. (Fotografiet ovan föreställer ett mänskligt embryo i 4-cellstadiet. Glorian är tillsatt.)
