I sin nya diktbok skriver Lina Bonde om viljan, tvekan och de många försöken att bli gravid med sin flickvän Ale. De får hjälp av vännen Max, men omkring dem faller tillvaron samman.
sista försöket
sista gången har plastburken
torkats av. den är ändå ännu lite
kladdig på kanten. nu är det jag
själv som drar upp det i sprutan.
Ale är på konferens i Bologna. jag
ligger på golvet. för fingret in i mig.
sen sprutan, tömmer den långsamt.
textar Ale och Max, sen bläddrar jag
fram en porrsida. smeker mig själv.
lånar jag ut min kropp. badrummet
doftar sperma igen.
i ett hörn står brödrosten stilla
när Ale kommer hem stryker jag henne över armen
vill säga att jag tänkt på er
vill öppna hårknuten, lösgöra
ännu fuktigt hår
tjugosjunde september 2018
ändå så tom
livmodern
och jag hinner ångra mig
på köksgolvet
lutar mig mot Ale
och Max
säger förlåt förlåt
förlåt
min kropp blir metall
i Ales händer
vid köksbordet
undrar jag plötsligt var jag är
tar jag upp någons plats
min kropp blir metall
och jag skriver som om ni redan var borta
nagelbanden spricker
borde nästa kapitel handla om er
mina käkar maler
något går sönder
men också en lättnad
ni är inte ens metallsmak
i min mun
kommentar:
jag tror att jag vill sluta nu
_________
Lina Bonde är poet och forskare. Hennes hyllade debutsamling tecknar snö utkom på Förlaget 2020. Hör henne diskutera nya boken om er mamma & om mig i Förlaget Live på torsdag 31.3 2022.
