Peter Mickwitz: Är det verkligen dags för finskt Natomedlemskap?

Peter Mickwitz
Peter Mickwitz

Vad kan en poet veta om säkerhetspolitik? undrar författaren och PEN-ordföranden Peter Mickwitz. Det finns goda argument både för och emot.

Jag har aldrig tidigare haft en bestämd åsikt om finskt Natomedlemskap och har fortfarande inte det. Kriget i Ukraina har inte gjort det enklare för mig att bilda mig en åsikt i frågan. Det finns saker som talar för ett medlemskap och det finns sådant som talar mot det. 

För:

Den akuta situationen i Ukraina. Ryssland har visat sitt sanna ansikte och vi behöver därför snabbt omvärdera vår egen position och ett Natomedlemskap är en naturlig följd av det. Det är läge att just nu ansöka om medlemskap, för senare kan det vara svårare eller omöjligt. Om Ryssland återhämtar sig ekonomiskt och militärt och kan det sätta käppar i hjulet för en medlemsansökan. 

Vore jag Nato skulle jag inte vara enbart entusiastisk över att få Finland som medlem.

Vore jag Nato skulle jag inte nödvändigtvis vara enbart entusiastisk över att få Finland som medlem; en medlem med över tusen kilometer gräns med Ryssland ökar risken för att Nato dras med i allvarliga konflikter med Ryssland, skulle jag bedöma om jag vore Nato. Men just nu verkar det finnas en dörr öppen för snabbt finskt medlemskap, så kanske tillfället bör tas till vara? Senare kan medlemsprocessen vara långsammare och omständligare.

EU, eller närmare bestämt Tyskland och Frankrike. Tyskland som är EU:s ekonomiska ryggrad och Frankrike som har EU:s starkaste försvar har båda varit vacklande i förhållande till Ryssland under kriget i Ukraina. En förtroendekris har uppstått, är EU att lita på ifall Finland får allvarliga problem med Ryssland? Eller är Nato det bästa alternativet för att trygga Finlands säkerhet? Är ett EU som – inklusive Finland – på ett sätt som inte kan tolkas som annat än förvirrat är energiberoende av Ryssland en seriös säkerhetspolitisk aktör?

Mot:

Kriget i Ukraina har bekräftat det som redan tidigare varit uppenbart för den som velat hålla sig informerad: Rysslands militära styrka är betydligt svagare än många antagligen förstått. Det enda egentligt exeptionella med den är kärnvapnen. Finland däremot har ett mycket starkare och modernare försvar än de flesta inser. Att som en del gör kalla Finland ”Nordens Israel” är överdrivet, men ändå. Kriget i Ukraina kan leda till att Finland höjer sin försvarsbudget och därmed få ett ännu starkare försvar. Behöver vi Nato eller skulle vi klara oss alliansfria i en eventuell konflikt? 

En mer akut säkerhetspolitisk fråga för oss än ett Natomedlemskap är att så snabbt som möjligt göra oss fria från allt energiberoende av Ryssland.

På kort och medellång sikt är Finlands säkerhetspolitiska situation till följd av Rysslands vansinneskrig i Ukraina bättre än tidigare. Rysslands förmåga att föra anfallskrig är i framtiden ännu sämre än före kriget i Ukraina. Borde vi inte därför vänta med att ansöka om Natomedlemskap och ta oss rejält med tid – tid som vi nu på grund av Ukraina har – för att analysera och debattera vad ett medlemskap skulle betyda istället för att hasta eller kanske rentav förhasta oss?

En mer akut säkerhetspolitisk fråga för oss än ett Natomedlemskap är att så snabbt som möjligt göra oss fria från allt energiberoende av Ryssland. Det är det vi nu behöver diskutera och åtgärda, inte Nato. Det behövs en betydande satsning på bland annat vindkraft, en satsning som kan göras rätt snabbt; utbyggningen av vindkraft har äntligen kommit igång i Finland och infrastruktur och teknologi för den finns nu. Vindkraft är också militärstrategiskt vettigt: att bomba tusentals vindkraftverk är en helt annan sak än att med kryssningsmissiler ta ut gas- och kolkraftverk. Och ja – det tjatiga tokstollemotståndet som så länge funnits mot vindkraft i Finland – jag vet: vindkraft kan inte vara den enda kraftkällan för oss.

Vore det inte bäst att hålla huvudet kallt också i den här frågan och vänta och se vad som händer med Ryssland?

Under kriget i Ukraina har vår statsledning uppmanat oss att hålla huvudet kallt och inte låta oss dras med i oregerliga känsloyttringar. Jag har ingen bestämd syn på ett finskt Natomedlemskap, men jag undrar ändå om det inte vore bäst att hålla huvudet kallt också i den här frågan och vänta och se vad som händer med Ryssland till följd av kriget i Ukraina och först sedan fatta beslut om en medlemsansökan?

__________

Peter Mickwitz är författare och ordförande för yttrandefrihetsföreningen PEN i Finland. Hans senaste diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret behandlar de politiska strömningarna för autokrati och populism som världen just nu upplever. (Foto: Marek Studzinski)

 

1 x Scelerisque ullamcorper pretium condimentum montes justo risus lagd i varukorgen.
Fortsätt handla Till kassan