Karin Filén: Perfekta Peiks bror – utdrag ur Alla mina katastrofer

Karin Filén 12 april, 2022

Sandra går i femman och ska byta till den stora skolan. I sin debutroman för 9–12-åringar skriver Karin Filén fram en autentisk familjevardag under Tjernobylsommaren 1986. Här bjuder vi på kapitlet om perfekta Peik och hans mindre lyckade lillebror.

”Titta inte nu, men det där är Peiks lillebror”, väser Emma. ”Han går i sexan.”
   Hur hon vet allt är en gåta.
   Peik, ja. Peik går i samma klass som min dumma storebror Micke och ser ut som en filmstjärna. Alla vet vem Peik är och alla är kära i honom. Åtminstone är jag det. Han är ganska lång och har mörkt hår och bruna ögon, och huden är alltid lite beige, till och med på vintern. Det vet jag, för jag och Emma brukar ibland följa med och titta på Mickes handbollsmatcher, fast plaststolarna i salen är obekväma, och det ekar och smäller när de spelar och jag dör av tristess.
   Men det är den bästa chansen att få se Perfekta Peik. Han är handbollslagets stjärna och verkar hinna vara överallt på planen samtidigt. Om någon av lagkompisar- na missar ett kast så klappar Peik honom på axeln och säger ”Bra försök!”.
   Att han har en lillebror i sexan är en intressant nyhet.
   ”Vem är Peiks bror?” hojtar Jenny på världens minst diskreta sätt.
   Emma stönar och försöker gömma ansiktet med handen.
   Jag ser genast vem det måste vara. Han står i en klunga med andra killar vid basketställningen i ett hörn av skolgården. Han har mörkt hår och bruna ögon som sin storebror, och ansiktet påminner om Peiks, men dragen har liksom placerats en liten aning fel.    Det är som om någon hade försökt rita av Peik men misslyckats. Resultatet är att han inte är en filmstjärna utan helt vanlig. Men hans fantastiska bror kastar lite av sitt sken på honom, så vi tittar på honom med respekt. Peiks lillebror kastar bollen mot korgen och missar.
   ”Sandra, det där är Skägg-Jesus”, säger Viktor plötsligt bakom oss.
   Viktor går i samma klass som vi. Jenny påstår att han är kär i mig, men jag vet inte om jag tror på det.
   Jag vänder mig förvirrat om; Kallas Peiks lillebror för Skägg-Jesus? Vad konstigt. Men nej. Viktor pekar mot ett annat håll, på en lång lärare med skägg och spinkiga långa ben i ljusa jeans.
   ”Så kallas han här i skolan”, säger Viktor och rycker på axlarna. ”För han har skägg.”
   Jag är imponerad. Här i Lövberga har lärarna roliga smeknamn. Vad häftigt!

Jag ser mig omkring på skolgården. Det är här jag kommer att vara varje dag från och med hösten, i flera års tid. Ett par äldre killar som låtsasbrottas borta vid regnskyddet har baseballjackor som i amerikanska filmer, fast det är så varmt. Några tjejer ser ut som riktiga fotomodeller. De har spända tröjor och ögonen är svarta med grönt eller blått på ögonlocken. Läpparna är ljust rosa. De har satt någon kräm i ansiktet så att huden är alldeles jämnt ljusbrun och en annan färg än halsen. Hur ska jag få mamma och pappa att förstå att de måste låta mig sminka mig till skolan?
   Fast i dag är jag faktiskt lite snygg, för jag satte i smyg mascara innan jag gick hemifrån. Det är mammas gamla torra som jag norpade från sophinken i vintras. Med lite vatten i blev den som ny.
   ”Sandra, är Micke här?” frågar Jenny.
   Jag skakar på huvudet. ”Som tur inte!”
   Min storebror tränar i dag med skolans lag inför Stafettkarnevalen. Han är enligt sig själv Lövberga skolas stora hopp, fast alla nog vet att det egentligen är Peik.

___________

Karin Filén är journalist bosatt i Helsingfors och debuterande författare med Alla mina katastrofer.

Karin Filén: Perfekta Peiks bror – utdrag ur Alla mina katastrofer

Läs mera