”Litteraturens urform är njutning och det finns inga genvägar dit.” Förlagets redaktör Hanna Ylöstalo reflekterar över läsning och kulturkonsumtion i en tid av överflöd.
Minns du Clubhouse som slog igenom i februari 2021 och skulle bli det nya stället för kultursamtal och branschmingel? Det verkar som om det var en trend som kom och gick. Personligen tycker jag att appen har potential, det enda problemet är att jag egentligen inte har ork eller lust för att engagera mig i ytterligare ett sammanhang.
För några veckor sen tittade jag in i appen och hittade ett evenemang som hette 1 Hour Silent Reading. Enligt någon kan det alltså behövas ett rum på en app för att sätta sig ner med en bok. Visst, alla knep är tillåtna om det främjar litteraturen, men är inte ett tyst rum på samtalsmediet Clubhouse ändå en självmotsägelse, och varför ska en timmes läsning förankras digitalt?
Ska det behövas en app för att man ska sätta sig ner med en bok?
Jag har oftast inte tid att följa med serierna som mina vänner kollar på eller se den teater som äntligen spelar för publik i Helsingfors. När jag blir ombedd att välja musik är jag rådvill eftersom jag inte vet vilken musik jag gillar. I svaga stunder börja jag ändå effektivisera och kvantifiera mitt liv: jag shoppar kulturupplevelser i stället för att uppleva dem, jag samlar på mig staplar av böcker och drösvis av biljetter, skriver att göra-listor som förenklar världen. Jag ökar hastigheten på ljudboken till 1,25x så att jag ska hinna lyssna klart. Den vridna logiken är att jag måste sluka alla produkter som står till buds, ha koll på varje sväng i den svenska kulturdebatten men också bemästra Finlands kulturscen, och varför inte veta det viktigaste från den amerikanska populärkulturen och den engelskspråkiga litteraturen, ja i själva verket måste jag ha koll på hela världen.
Det säger sig självt: Det är omöjligt. Det första som sviker är det kritiska omdömet och ganska fort också arbetsförmågan och de sociala kompetenserna.
Jag blundar, säger åt mig själv att inte ha så bråttom, öppnar ögonen igen. Framför mig ligger Förlagets vårutgivning. I stället för att se den där filmen som alla pratar om sitter jag med en text som lyxigt nog inte så många har läst, och som ännu inte är ombruten och satt inom pärmar. Jag betraktar Havshagen från min balkong och tänker på den femtonåriga huvudpersonen i Johannes Ekholms tredje roman Karmakoma, jag lär känna hans temperament, tillåter mig själv att vara lik honom. Det är inte ett snabbt arbete, det kräver många tankepauser.
Läsaren gör sitt val. Det finns en scen i Lina Bondes om er mamma & om mig som heter ”vielleicht jetzt” eller ”nu, kanske efter början / att välja / senast på onsdag”. Då diktens queera par står inför frågan om reproduktion blir det en fråga om laglighet, praktik och ekonomi. Men också en fråga om känslor, valmöjligheter och livets flyktighet. Vill du försöka bli gravid? Bestäm dig senast på onsdag.
Vill du försöka bli gravid? Bestäm dig senast på onsdag.
Jag vet redan vilken vän som ska få diktsamlingen av Rosanna Fellman i present. Ett par läsare väljer något tryggt och läser högt ur poesiboken Dikter för små öron. Efteråt vill de ut med Myrornas rekordbok för att jämföra Jenny Lucanders illustrationer med skogens insekter.
Också de allra vanligaste fåglarna kan bli utrotningshotade. I En morgontrött fågelskådares år skriver Lars Sund att den mossgröna grönfinken numera är rödlistad emedan den ännu för sex år sen betecknades som livskraftig.
Jag kunde ha struntat i Clubhouse redan från början, ändå är jag ett barn av min tid och håller för säkerhets skull bakdörren öppen. Det kanske är bra? Vem vet vilka utmaningar världen ställs inför, vissa utmaningar tvingar världen så långt att ogästvänliga digitala rum är det bästa av allt. Clubhouse är ett verktyg för gruppsamtal där distans inte spelar roll, och ja, såna samtal blir aktuella ibland. På sätt och vis är 1 Hour Silent Reading på Clubhouse en logisk följd av annan läsningsaktivism, som Read Hour som infaller årligen på FN:s läskunnighetsdag. Dessutom är hela världen digital sedan länge, många letar efter impulser för läsning på sociala medier och andra bidrar själva till diskussionstrådarna där.
Litteraturens urform är njutningen och det finns inga genvägar dit.
Det här är påminnelsen: Litteraturens urform är njutningen och det finns inga genvägar dit. Den som vill uppleva måste ge av sin tid. Äventyret börjar vid valet av bok och görs ofta utifrån helt personliga, dunkla motiv. Ibland är det svårt att välja men när valet är gjort känns det tillfredsställande eftersom det betyder att våren är här. Jag sätter mig i det bleka solskenet och känner texturen av pappret och pärmen. Jag vet att världen är långsam, trots att Clubhouse och andra medier försöker hetsa upp tempot.
Jag hör en grönfink drilla djipp-djipp-djipp, tui-tui och öppnar mig mot skönheten och orden.
_________
Hanna Ylöstalo är redaktör på Förlaget. Hon gör också litteraturpodcasten Samtal med vänner tillsammans med litteraturvetaren Kaneli Johansson. Hannas debutroman Silver utkom 2021. (Foto: Karlie Mitchell)
