I början av varje år ber vi på FRLGT några av våra författare och skribenter ta en titt i kristallkulorna för att spå trender och händelser för det kommande året. Varje år misslyckas de kapitalt. Men skam den som ger sig: fram med bandanan och tarotkorten, här kommer framtiden!
I år är det författarna Johannes Ekholm och Karin Filén samt journalisten Janne Strang som får ge sina visioner av det kommande solvarvet. Filéns debutbok Alla mina katastrofer är en kvick och träffsäker barndomsskildring från 1980-talets vardag, riktad till läsare i 9–12 års ålder. Johannes Ekholm följer i vår upp sin egensinniga, formexperimenterande Planet Fun Fun (Förlaget 2020) med Karmakoma, en samtidsdystopi om generationen som fastnade framför datorn, i spel, substanser och virtuellt sex. Janne Strang är kurator för Förlagets innehållssidor FRLGT och sedan en tid bosatt i Köpenhamn. Vi ställde dem fyra frågor om litteratur, kultur och samhällsutveckling under 2022:
- Vilka litterära trender tror/hoppas du på 2022?
- Vilken författare skulle förtjäna att bli mer känd 2022?
- Hur blir ditt eget 2022?
- Vilka förändringar hoppas du få se i samhället under 2022?
1. Vilka litterära trender tror/hoppas du på 2022?
(Foto: Diana Luganski)
Johannes Ekholm: ”Autofiktion som marknadsföringsord och som hashtag är över, ingen tänder på det längre så ingen behöver använda det längre. Litteraturen segrar skenbart, alla får skriva om vad som helst och kalla det litteratur. Samtidigt ger ljudboken sitt allt för att degradera konst till content, ersätta kontemplation med multitasking. Efter att Finlandia-priset förra året tilldelades en bok bestående av korta textstumpar kommer finsk och finlandssvensk prosa som skrivs i år att ta efter, det vill säga se ut som poesi, korta snuttar, aforismer, SMS etc. Twitter har dött men återuppstått som flash fiction i e-bokform.
De som ännu inreder sina hem med bokhyllor sätter böckerna med ryggen inåt för att matcha den övriga interiören som består av femtio valörer av beige-greige.
Får trendar. Folk älskar får. Får som husdjur, får som terapidjur, får som trimmar gräsmattan. Fårull, Beni Ourain, långhåriga herdemattor har varit inne redan länge. 2022 gör François-Xavier Lalannes inredringsfår från 60-talet en comeback. De senaste åren har antalet ansökningar för sommarjobb som fåraherde ökat exponentiellt, trots att jobbet är oavlönat, tvärtom kan det kosta över 500€/vecka. Allt dethär hänger ihop med att Herdediktningen inom litteraturen kommer tillbaka. Efter Catboy Deleuze, Lobotomized-Enby-Baby-Sheep-Rousseau (”bääää”). Pastoral cottagecore-fiction är 2030-talets svar på apokalypsen. Med andra ord kommer konsten att överleva men utanför strålkastarljuset, nånstans i sprickorna och skuggorna i form av mystiska ritualer invigda emellan. Dom som är mest hopplösa har mest att se framemot. Otydlighet, osynlighet, oregerlighet mikrotrendar men det syns ingenstans.
(Foto: Niklas Sandström)
Karin Filén: ”Jag förutspår att 2022 kommer att vara självbiografiernas år. Under coronavåren 2020 hördes globalt ett öronbedövande prassel när folk lyfte fram sina halvskrivna manus ur skrivbordslådorna och lite blygt började ögna igenom dem. Förlagen är nu i full färd med att läsa alster efter alster som handlar om kyliga mödrar och charmiga men opålitliga fäder (eller tvärtom).”
(foto: Niklas Sandström)
Janne Strang: Då jag tillsammans med femåringen återupptäckt Tintin under julhelgerna började jag sakna romaner med samma fantasiförmåga och naiva berättarglädje som Hergé hade för snart hundra år sedan. Överraskande vändningar och komplexa karaktärer som atombombar navelskådandet och får läsaren att skämmas över sitt självupptagna, ängsliga grubblande. Och samtidigt ska den förstås vara en rakbladsvass och sublim kritik av samtiden.
En roman med överraskande vändningar och komplexa karaktärer som atombombar navelskådandet.
Fantiserar jag lite kan jag se mer ”upplöst” litteratur, genreöverskridande konstverk i form av – ursäkta ordvalet – hybrider där litteratur utgör en del av en helhet och boken läcker ut i och inspirerar andra uttrycksformer; dans, musik eller dataspel, vad vet jag. Något jag inte direkt ser fram emot är tungsinta, vardagsrealistiska dagboksanteckningar som ska påminna om hur jobbigt det var med pandemin och restriktionerna, Men det måste vi väl få en dos av ändå?
2. Vilken författare skulle förtjäna att bli mer känd 2022?
Ekholm: Rosanna Fellman förtjänar att bli Finlands president. Elis Monteverde Burreau borde göra stadionturné i Svenskfinland. Niko Hallikainen borde översättas till engelska så Penguin Classics skulle fatta att publicera honom. Marie Calloways What purpose did i serve in your life borde införas i läroplanen för grundskoleutbildning. I bokhyllans gubbavdelning kunde Aldous Huxley få en mer central plats. Mary Gaitskill har aldrig försvunnit och kommer aldrig att försvinna. Som research på postmodern herdediktning tänker jag bekanta mej med Tasanko 967, Paimentolaisruno av Kari Aronpuro och jag föreslår att du gör så med!
Rosanna Fellman förtjänar att bli Finlands president.
Filén: Jag önskar att Annika Sandelin ska skriva nästa del av böckerna om Yoko så att min dotter ska sluta tjata på mig om saken. (Jag vet inte varför hon tror att det hänger på mig?)
Strang: Jag fortsätter tala om tecknade serier eller graphic novels, vad man vill kalla dem, men norrlandssvenska Mats Jonsson och hans serieroman När vi var samer (Galago 2021) förtjänar absolut lite mer synlighet, också i Finland där Lapplands- och samefrågan ännu väntar på uppgörelse. Jag hoppas också konstnären och illustratören Edith Hammar slår igenom stort och snart följer upp sin Homo Line (Förlaget 2020) med den utlovade episka illustrerade historien om … biter mig i tungan här, det är säkert hemligt ännu. PS. Ediths två tecknade serier för FRLGT ifjol – Binnikemasken 4-ever och Röv City – förtjänar fortfarande all uppmärksamhet!
3. Hur föreställer du dig ditt 2022?
Ekholm: ”2022 Ska ställa in automatisk underteckning på alla email: ”Tired of working on myself, I will now be unapologetically insane”. Jag ska bli mer förvildad och verklighetsfrånvänd. Jag hoppas att mitt liv blir mera oförutsägbart än hittills och att nån äntligen skriver ett Wikipedia-inlägg om mej. För tillfället skriver jag på följande bok som jag inte ännu tänker avslöja vad den handlar om för idén är så bra att den är lätt att stjäla och jag vill hinna först. Det är möjligt att den har att göra med får, men som sagt, jag tänker inte avslöja något. Manifesterar Anti-Covid-nässpray, billiga utlandsresor och olagliga rave, tack universum i förväg! Önskar min bok Karmakoma får massor av uppmärksamhet och jag blir inbjuden till alla tv-program och paneldiskussioner. Men mest vill jag göra nånting romantiskt, som sova på en parkbänk i Köpenhamn eller Rom tillsammans med min älskarinna.”
Filén: ”Min bok Alla mina katastrofer kommer ut och jag hoppas ju att så många som möjligt ska gilla den. Jag har försökt göra den rolig men också allvarlig och ärlig. Det är en ungdomsbok, men jag tycker ju inte att kategorier behöver vara så absoluta. Den utspelar sig år 1986 och jag tror att många som har varit barn eller tonåringar då kan känna igen sig i mycket. Sen skulle jag vilja hitta tid att skriva för jag har en massa konstiga idéer till böcker, men med heltidsjobb och tre barn är det nog svårt. Fast samtidigt ger skrivandet mig mera energi så jag får väl försöka peta in nån minut här och där.”
Jag vill hitta tid att skriva för jag har en massa konstiga idéer till böcker.
Strang: Ifjol var jag med om två olyckor som resulterade i benbrott och nu har jag börjat spela ishockey, så främsta målsättningen för 2022 är helt enkelt att inte bli skadad. Årets stora familjegrej är att barnet ska flytta från dagis till förskola, så det blir åtminstone ett slut på ”vill inte till dagis”-strulandet om morgnarna.
4. Vilka förändringar hoppas du få se i samhället under 2022?
Ekholm: ”Jag hoppas samhället lämnar folk ifred och jag hoppas vi får en villkorslös medborgarlön. Jag hoppas trauma och neurodiversitet depatologiseras och normaliseras i vårt vardagstal samtidigt som det kulturella kravet på bekännelsespektakel och offentligt ansvarstagande upphör. Jag hoppas 2022 fler mänskor kallar Junes Lokka för ”natsipelle”. Jag hoppas HBO inte låter Larry David göra flera säsonger av Curb Your Enthusiasm. Jag hoppas pälsfarmning kriminaliseras och alla f.d. pälsfarmare börjar sälja dildon istället.”
Filén: ”Jag hoppas att vi inte ska gå tillbaka till hur vi levde förut, med hejdlöst konsumerande och resande som tär på miljön. Jag oroar mig väldigt mycket över hur världen kommer att se ut när mina barn är vuxna, för att inte tala om när eventuella barnbarn är stora. Kommer de att se bilder på Stora barriärrevet och fråga ”hej mormor det där var ju glimmigt” (så säger man snyggt sen), ”Vad hände?” Och sen får jag låtsas ha dålig hörsel. Så jag hoppas att mänskligheten ska klara av att göra drastiska förändringar. Sen för att avsluta med något positivt: Det talas mycket om hur polariserade vi människor har blivit, och det är ju sant, men jag känner på samma gång att det finns en värme och förståelse efter att vi ändå har suttit i samma båt i och med pandemin. Fast vi kanske har upplevt båtresan olika.”
Undergången kommer, men aldrig i den form man tänker sig.
Strang: ”Jag tycker människor behöver dämpa sina rädslor och ångest, sluta hyperventilera och hitta nya mössor som inte spänner så fruktansvärt hårt om huvudet. Under 2022 borde vi sträva till att skaka av oss den här pressande känslan av att allt är så förbannat akut och seriöst och betydelsefullt. Det är som om vi kollektivt valt att leva i ärkepessimisten Arthur Schopenhauers universum, ”den sämsta av alla världar” där saker är så åt helvete att minsta lilla motgång kan få hela rasket att rasa samman. Ja, det finns mycket att göra för att reparera världen och slåss för – miljö, rättvisa, demokrati och frihet – och det ger mening åt tillvaron. Men livet är inte bara ett projekt som ska optimeras, det är också en kropp som behöver njuta och chilla och breda ut sig lite; 2022 ska bli ännu mera konst, resor, sex, vin och vänner. Var snälla mot er själva. Undergången kommer, men aldrig i den form man tänker sig.”
(Foto: Viva Luna)
___________
