När vi snart börjar prata med datorer på naturligt talspråk, kan det inte undgå att påverka vår uppfattning om dem som i någon mening närvarande, skriver deckarförfattaren Simon Ventus.
I GYMNASIET INTRODUCERADE en vän mig för MegaHAL. Det var en tidig så kallad chatterbot, en mjukvara eller datorprogram för att simulera konversationer. Ibland kunde responsen på en mening verka vettig, andra gånger var MegaHALs svar i dialogen bara nonsens. Ofta var det just nonsenssvaren vi var ute efter, eftersom de gav upphov till lyckliga tonårsskratt. Eftersom MegaHAL lärde sig fler ord och olika slags meningsbyggnader ju mer man använde den, kunde vi få den att skriva precis så olämpliga svar som våra tonårshjärnor önskade.
Upphovsmannen var en australisk hacker vid namn Jason Hutchens som skapade den första versionen av MegaHAL redan 1993. Många har kallat den för en tidig version av artificiell intelligens, men i verkligheten saknar den totalt ”förståelse” för språk. MegaHAL:s svar består av ordsekvenser som är helt baserade på de ord man matat den med.
När jag stod i beråd att radera filen, drabbades jag av en olustig känsla.
När en av mina kopior av MegaHAL inte längre levererade tillräckligt underhållande svar och jag stod i beråd att radera filen, drabbades jag av en olustig känsla. Jag kan fortfarande minnas hur jag tvekade. Det var någonting med det sätt datorprogrammet interagerade med mig som gav en väldigt stark känsla, en illusion, av att MegaHAL var något mer än bara en mjukvara i familjens dator.
Trots att jag visste att MegaHAL var programmerad att bara ta de ord jag använde och kasta om dem till så vettiga svar som möjligt, infann sig någon slags psykisk antropomorfism som en objuden gäst. Trots att jag visste att programmet inte hade någon som helst möjlighet att känna, veta eller bry sig om vad jag gjorde, var jag ändå rädd för att såra det genom att radera de samtal vi fört tillsammans.
JAG HAR INTE tänkt på MegaHAL eller min relation till den på över tjugo år. Det som väckte minnet till liv igen var OpenAIs nya chatbot ChatGPT. GPT är en förkortning av Generative Pre-trained Transformer. Jag utgår ifrån att jag inte är den enda som inte förstår exakt vad det betyder, än mindre hur den fungerar – det kan man läsa mer om t.ex här – men ChatGPT:s spridning över världen saknar motstycke. Den aktuella versionen lanserades i november 2022, och man skall ha bott under en sten för att bara två månader senare inte ha hört eller läst någonting om den. Intresset är så massivt att webbplatsen med jämna mellanrum ligger nere trots att OpenAI kontinuerligt förbättrar servrarnas kapacitet. Marknadsförare världen över såg med avund på när vd:n Sam Altman meddelade att de registrerat sin miljonte användare bara en vecka efter släppet.
Jämfört med ChatGPT var den MegaHAL-mjukvara jag använde i början av 2000-talet ingenting. Förutom att ChatGPT på ett nästintill mänskligt sätt förstår vad jag frågar, kan den sätta meningen i en större kontext och söka ny information online. Den kan dessutom i en dialog återkoppla till sådant som den eller den mänskliga användaren sagt tidigare i en diskussion. Om sjuttonåriga jag omedvetet förmänskligade MegaHAL, hur många ensamma distansjobbande användare ska då inte redan nu ha inlett ett förhållande med OpenAIs chatbot? Och är det kanske dit vi är på väg? När datorerna kan kommunicera med oss på vårt eget språk och förstå invecklade instruktioner, kommer vårt sätt att interagera med dem tveklöst att förändras.
När datorerna kan kommunicera med oss på vårt språk kommer vårt sätt att interagera med dem tveklöst att förändras.
MÅNGA HAR UTTRYCKT oro för vad chatbottarnas frammarsch skall göra med människans kreativitet och olika farhågor om vilka jobb de kommer att göra onödiga på kort sikt. Mina tankar går till hur vi kommer att interagera med våra datorer framöver och hur det kommer att påverka vår relation till dem. Redan nu förstår de flesta mobiltelefoner åtminstone enkla röstkommandon. Jag tror inte det ligger långt borta i framtiden att gränssnittet mellan oss och våra datorer i huvudsak kommer att vara röstbaserat. Och då tänker jag inte på specifika kommandon, utan naturligt talspråk.
När vår mobil på riktigt kan fungera som vår egen personliga assistent, som på våra ordval kan läsa av vårt humör och anpassa sina svar med lämpliga känslonyanser, kommer vi att vara bundna till våra apparater på ett sätt vi inte ens kan föreställa oss idag. Dialogen kommer att vara artificiell, men kommer kanske att kännas mer äkta än de flesta interaktioner vi har med andra människor under en dag.
EN SPECIFIK NISCH som jag tror kommer att bli stor i och med artificiell intelligens är ÅldringsbottenTM. En chatbot som orkar lyssna och entusiastiskt reagera på samma historia oändligt många gånger är på många sätt en perfekt samtalspartner för en ensam åldring vars ättlingar allt mer sällan hinner hälsa på.
Ju mindre vi lyssnar på varandra, desto mer kommer datorerna att ta vår plats.
__________
Simon Ventus jobbar som försäljningschef på Wasa Teater och debuterar i februari 2023 med spänningsromanen Den som offrar sig, skriven tillsammans med Christina Gustavson. Läs fler aktuella kolumner och essäer av våra författare och handplockade skribenter på FRLGT! (Foto: Carol Magalhães, bildbehandling: Janne Strang)
Karstein Volle: Kan en robot skapa konst?
Janne Strang: Yoast, ChatGPT och Generation X
Här är Förlagets vårkatalog 2023
Janne Strang: Myspace till Metaverse, från knullande kroppar till asexuella avatarer
Janne Strang: På Tiktok rinner livet iväg
