Det är de små skillnaderna mellan Finland och Sverige … skillnaden mellan nuuttipukki och jultomten, mellan de olika uppfattningarna om hur man firar Lucia och vem Gustaf II Adolf egentligen var.
VI ÄR NU i sena december och det är bara några veckor tills Nuuttipukki knackar på dörren för att hämta all den sprit som inte hunnit bli uppdrucken under julen. Nuuttipukki, som jag varmt rekommenderar var och en att googla, och som av någon anledning inte adopterats av Coca-Cola för vidare kommersialisering, likt jultomten. Eller julgubben då, om vi talar finlandssvenska.
Coca-Cola har genom årtiondena kämpat för att etablera sig som juldrycken nummer ett i Sverige, men julmusten har tappert hållit gränsen mot Amerika. När jag flyttade till Finland var det svårt att få tag på svensk julmust i Helsingfors mataffärer, men numera går det även att hitta här. Tillsammans med skinkan, glöggen, gröten och alla dessa lådor: morotslåda, kålrotslåda, potatislåda. Janssons frestelse i alla ära, men Finland spelar i en annan division. En populärförklaring till lådorna är förstås att det var ett praktiskt sätt att lite lyxa till de råvaror – läs: rotfrukter – man hade tillgång till, och att det rikare och fredsskadade Sverige inte haft samma utsatta behov. Tvåhundra år av fred och allt det där.
Hur lång tid utan krig krävs det för ett folk att bli ”fredsskadat”?
Men det är snart åttio år sen de sista skotten sköts i Lapplandskriget, där finska trupper drev ut de sista nazisterna från finska Lappland. Man ställer sig nästan frågan i vilket skede av spannet mellan åttio och tvåhundra år börjar ett folk utveckla de där fredsskadesymtomen? Vilken är kanariefågeln i den minnesgruva som gör att man slutar känna behovet av militärparader som uppvisningsmarscherar genom stadskärnor, skippar kålrotslådan för handskalade räkor och lägger kulturbudgeten på menskonst och kurser i modern manlighet på Folkets Hus i stället för oljemålningar av älgar och barrträd?
Alternativet är förstås att en sådan övergång inte alls behöver ske, att anledningen till den föregivna svenska fredsskadan inte alls handlar om tid, på samma sätt som bristen på krig i Finland inte skulle behöva innebära ökad risk för fredsskador. Kanske ter sig skillnaderna mellan länderna inte ens så stora egentligen, om man zoomar ut lite?
NÅGRA BEKANTA BESTÄMDE sig nyligen för att flytta från Finland till Mexiko, vilket är en ganska tydlig indikation på att varken Finland, Norden eller ens Europa är något för dem. På frågan varför just Mexiko var svaren att det är varmare, man kan surfa, folk träffas spontant på stadens torg, det är ett stort land och man behöver inte skotta snö. Det är svårt att argumentera emot, åtminstone i något slags Visit Finland-anda, och varför skulle man. Alla platser på jorden är inte gjorda för alla.
Att som svensk flytta till Finland är med förlov sagt inte det mest uppbrytande man kan göra.
Att som svensk flytta till Helsingfors är däremot med förlov sagt inte det mest livsuppbrytande man kan göra. Århundraden av gemensam statsapparat och förvaltning har satt sina spår. Men efterhand uppenbarar sig de små skillnaderna, som glitches in the Matrix. En kutym här, en sed där. Det tog mig tiotals år – och kanske är jag ännu inte helt över det – innan jag började känna att finländska mataffärer hade en ordning som jag intuitivt hittade i. Det var samma varor, men de stod på helt fel plats. Det är som att just eftersom saker och ting framstår som ganska likadana länderna emellan, blir de små irriterande skillnaderna extra provocerande.
TISDAGEN DEN SJÄTTE december surrade min telefon, en kollega i Sverige vill få tag på mig. Jag skriver tillbaka att det är en röd dag i Finland, vi firar självständighetsdag. Det har kollegan inte riktigt koll på. Det är exakt sex månader mellan den svenska och den finska nationaldagen, den sjätte dagen i juni respektive december. Sommar och vinter. Ljus och mörker. Sorglöshet och åminne. Skillnaden mellan att få minnas och att aldrig få glömma.
Den blomstertid nu kommer får väl anses vara förknippad med Sveriges nationaldag. Det skaver alltid i mig när den sjungs i Finland, på svenska eller finska, och sista stavelsen i ”kommer” sjungs i en annan ton än i Sverige. Men jag låter det passera, traditionen är finländsk i Finland och svensk i Sverige, och en dag kommer finländarna säkert alldeles själva förstå att den svenska är lite bättre. Som julmusten.
Den finlandssvenska nationaldagen, om jag får uttrycka mig så, infaller en månad tidigare, den sjätte november. Det var 1632 när Gustaf II Adolf, denna Finlandsfantast, dog i Lützen, och genom historiens något krångliga vindlingar äter man därför bakelser i Sverige denna dag. Det är lite speciellt att fira någons dödsdag, de två skjutna stormaktskungarna Gustav II Adolf och Karl XII minns vi båda på det sättet, medan ingen människa minns vilket datum Gustaf III sköts på operan. Kanske krävs slagfältets storslagenhet för sådant.
Än bättre kandidat för den finlandssvenska nationaldagen vore trettonde december.
En bättre kandidat för den finlandssvenska nationaldagen skulle annars kunna vara den trettonde december, särskilt som Luciafirandet numera är en i all mening finlandssvensk affär. I Sverige uppmärksammas Luciadagen allt mindre, men i (Svensk-)Finland bär Folkhälsan och Hufvudstadsbladet vidare sitt Lucia-koncept och låter årligen allmänheten rösta fram en ung (finlandssvensk) kvinna som får åka i parad från domkyrkan på Senatstorget i Helsingfors. Luciasångerna är betryggande samma som de i Sverige.
SÅ DÄR FORTSÄTTER det – likadana saker som görs lite annorlunda, och långsamt internaliserar man sedvänjorna i landet man bor i, eller så fortsätter man vårda sin kränkta själ som ett gammalt ärr.
Och sen tar december slut, eftersom allting har ett sådant. Även julen, denna text, den absolut ljuvliga morotslådan och kanske till och med Google en dag. För att doppa mina tår i framtiden frågar jag ChatGPT vem Nuuttipukki är, och får svaret att ”Nuuttipukki är ett namn på en person som i Finland traditionellt har använts för att referera till den person som i samband med julen går omkring och delar ut presenter och leksaker till barnen”. Det är inte sant, men skillnaden kanske inte är så stor sedd från cyberrymden? Och fredsskadad som jag är tar jag inte heller den här konflikten.
_____________
Peter Törnroth är professionell IT-kille, hobbymusiker och regelbunden FRLGT-kolumnist. Född och uppvuxen i Sverige men bott senaste två decennier i Finland. Fler av Peters reflektioner kring skillnaderna och likheterna våra länder emellan hittar du här nedan och på FRLGT. Illustration: Nuuttipukki som han framställs i den fiktiva boken Pohjoinen tarustomme (sv. ”Våra nordiska berättelser”), som förekommer i filmen Rare Exports – A Christmas Tale (2010).
