Samtidigt som vi skräckslaget ser på medan USA nedmonterar kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar har vi faktiskt väldigt lite att stoltsera med i Finland i just den här frågan.
Att aborträtten är hotad i USA är ingen nyhet. I flera decennier har konservativa kristna grupper jobbat hårt för att göra det så svårt som möjligt att avsluta en graviditet. Det är ironiskt nog samma människor som anser att sexualundervisning bör förbjudas i skolor och att sjukförsäkringar inte ska täcka preventivmedel.
När nyhetssajten Politico publicerade den amerikanska Högsta domstolens läckta utkast för att upphäva domslutet i fallet Roe v. Wade som sedan 1973 stipulerat rätten till abort i hela landet, kände jag sorg men blev definitivt inte överraskad.
Sedan Donald Trump vann presidentvalet 2016 – bland annat med röster och generösa kampanjdonationer av just dessa konservativa grupper – har det egentligen bara varit en tidsfråga när Roe v. Wade skulle hävas. För att citera ett mem från ett amerikanskt Instagramkonto: inflationen stiger och ABBA har släppt ny musik så varför inte förbjuda abort med samma gång för att verkligen komma in i en 1970-talsstämning?
Paragraferna som försäkrar min rätt att bestämma över min kropp har senast uppdaterats för 52 år sedan.
Men låt oss lämna USA. Det är nämligen så att även om Finland under senare år fått mycket positiv internationell uppmärksamhet och åter toppat listan över världens lyckligaste länder, är vår abortlagstiftning inget att stoltsera med. Visst är det möjligt att göra abort i Finland, men processen är inte jätteenkel och den omfattar vissa förnedrande element och onödiga steg som inte hör hemma i en modern nordisk demokrati. Den gällande abortlagen, eller lagen om avbrytande av havandeskap som den egentligen heter, har stadgats 1970. Paragraferna som försäkrar min rätt att bestämma över min kropp har med andra ord senast uppdaterats för 52 år sedan. Lagen är den strängaste i Norden och också bland EU-länder ligger Finland i den strängare ändan av skalan vad beträffar abortlagstiftning.
Just nu är jag folkbokförd i Sverige och ifall jag blivit med barn skulle följande hända: jag ringer upp närmaste abortmottagning, talar med en barnmorska och bokar en tid antingen till barnmorska eller gynekolog. På mottagningen genomgår jag en vanlig gynekologisk undersökning och efter det tar jag det första av två hormonpreparat som avslutar graviditeten. 96 procent av de cirka 35 000 aborter som gjordes i Sverige 2020 gjordes med medicinsk metod. Sedan åker jag hem, är kanske sjukledig en eller två dagar på grund av smärta och blödning, men efter det är jag inte längre gravid. End of story.
Bodde jag i Finland just nu och upptäckte att jag var gravid skulle följande hända. Jag kontaktar närmaste hälsovårdscentral eller företagshälsovården och bokar en läkartid. På mottagningen meddelar jag att jag är gravid och behöver ett utlåtande om avbrytande av graviditet (AB1). Utöver det behöver jag uppge en orsak till att jag vill göra abort. Råkar jag ha tur skriver läkaren utlåtandet utan några om och men – jag kanske inte ens behöver förklara varför jag inte vill ha ett barn. Efter det här första läkarbesöket ringer jag upp närmaste sjukhus där aborter genomförs för att boka ett ytterligare läkarbesök. Med största sannolikhet kommer det här andra läkarbesöket att ske på en poliklinik för kvinnosjukdomar. På mottagningen genomgår jag en vanlig gynekologisk undersökning och efter det tar jag det första av två hormonpreparat som avslutar graviditeten. Nästan 98 procent av de cirka 8 700 aborter som gjordes i Finland 2019 gjordes med medicinsk metod. Jag åker hem, är kanske en eller två dagar sjukledig på grund av smärta och blödning men efter det är jag inte längre gravid.
Det är inget skamligt eller fel med abort men att behöva motivera sitt beslut att inte vilja ha barn för en främmande människa, även om hen är ett vårdproffs, känns både förnedrande och gammalmodigt. Att jag dessutom behöver träffa två olika läkare och besöka ett sjukhus är också fullständigt onödigt – särskilt om graviditeten inte är långt gången och det inte konstaterats några risker för komplikationer.
Antalet aborter har minskat i Finland under 2010-talet, vilket bland annat beror på att ett växande antal kommuner följer THL:s och Social- och hälsovårdsministeriets rekommendation att erbjuda gratis preventivmedel till unga vuxna. Dessutom ökar användningen av långtidsverkande preventivmedel så som hormon- och kopparspiraler.
Aborttabletter har använts i Finland sedan år 2000 och det finns en hel del inhemsk och internationell statistik och forskning som visar att metoden är effektiv och säker. Om avsikten är att förkorta vårdköer och minska på sjukvårdens kostnader kunde Finland exempelvis skynda på uppdateringen av abortlagstiftningen så att det endast behövs ett läkarbesök och att också hälsovårdscentraler kan sköta aborter. I nuläget är jag inte särskilt orolig för att landet skulle på något sätt försvåra tillgången till abort. Tvärtom. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott behandlar just nu både en lagmotion och ett medborgarinitiativ om att uppdatera abortlagstiftningen. Bland annat föreslås att kravet på en orsak och godkännandet från två olika läkare ska slopas.
Antalet aborter har stadig minskat under 2010-talet bland annat på grund av gratis preventivmedel till unga vuxna.
Men det är bra att komma ihåg några saker. Medan utskottet hörde expertutlåtanden i ärendet i februari var det två personer som yttrade kritiska åsikter, en expert och en utskottsmedlem. Båda två män. Förstås. 2014 startade den konservativa kristna gynekologen Sari Tanus ett medborgarinitiativ för att ge samhetsfrihet för vårdpersonal. Initiativet lyckades samla ihop de 50 000 underskrifter som krävs för att riksdagen ska behandla initiativet. Visserligen röstade riksdagen ner förslaget med rösterna 136–33, men Tanus är numera Kristdemokraternas riksdagsledamot. Under 2010-talet har Finland också haft en sannfinländsk/Blå partiledare och utrikesminister, Timo Soini, som öppet talat om att livet är heligt och att även foster har rätt till liv. 2018 deltog Soini i samband med ett statsbesök till Kanada på en gudstjänst som ordnades av abortmotståndare.
Så ursäkta mig för att jag förstör stämningen men inte heller i världens lyckligaste land är kvinnors rättigheter en självklarhet.
___________
Laura Klingberg är finlandssvensk journalist och regelbunden kolumnist för FRLGT, bosatt i Göteborg. (Foto: Gayatri Malhotra)
